Wohooo! nu kommer mamman här och skryter om din unge igen! Nä, men stolt är jag ju när Clara klarar av nya utmaningar. Hon lär sig och utvecklas hela tiden, men ibland kommer de där stora stegen som man liksom bara inte kan ungå att notera. Hon har börjat rulla från rygg till mage. Faktiskt kan hon inte sluta för det verkar som att hon äntligen försått att det är lättare att se runt i rummen om hon ligger på mage. Dessutom började det genom att hon inte nådde sina leksaker i babygymet. Nu har vi plockat bort gymet för det är så litet har vi märkt. Hon får knappt plats om det också ska ligga leksaker där. Hon rullade ju från mage till rygg strax efter att hon blev två månader så vi har liksom bara gått och väntat på detta sedan dess. Det verkar svårare att rulla från rygg till mage än tvärt om så det är inte så konstigt att hon fixade det långt före rygg till mage. Hon har varit så tidigt med grejer fram tills nu. Nu ligger hon precis i fas med vad som är normalt. I alla fall får det bli inköp av lekmatta nu. Eller är det onödigt att ha? Just nu funkar filtar helt okej, men golven är så glidiga att allt ligger i en hög ganska snabbt. Speciellt när hon nu också försöker febrilt med att ta sig framåt. 

 

Just nu har Clara också fått för sig att hon är ett monster. Hon ändrar röstläget så att hon låter som ett monster. Antar att hon härmar mig efter att jag "käkat upp" hennes händer och fötter hundra gånger nu, haha. 

 

För att ni ska slippa se bebisbilder jämt och ständigt lägger jag in ett foto jag tog när vi var ute på en långpromenad i söndags. Kall dag! minus nio grader var det då vi var ute.

 

Skriver lite såhär i efterhand, om helgens händelser. Man är ju inte ledig på helgerna i december. Januari är likadan, men då är det mest en massa födelsedagskalas. I alla fall var vi iväg till både Dalskog och Ärtemark i lördags och det blev lite foton i åtminstone Dalskog. Jag glömmer på något vis bort att fotografera när jag träffar släkten. Konstigt det dära faktiskt, men det är inte många bilder jag har på alla de julaftonar jag har firat med min familj. 

 

Vi hade den årliga julbaksdagen i lördags, i Dalskog. Vi bakade lussebullar (utan saffran, så de är inte lussebullar egentligen!!) och pepparkakor. DG och AE var där tidigare och bakade några vörtlimpor och JG gjorde några bullbröd. Som vanligt får vi med oss orimligt mycket för oss hem. Vi äter ju sällan lussebullar framför allt. Speciellt om de inte innehåller saffran. Jag får baka några själv nästa år kanske, med saffran. Jag och lilla Bus. Det var supertrevligt, men det kändes lite tråkigt att vi behöver skynda oss för att komma i tid till Ärtemark. 

 

I Ärtemark blev vi bjudna på julfika och där fanns det saffransbullar, så saffran blev det allt. Förresten snöade det hela dagen och enligt Pokémon Go räknades vädret som "hazardus" haha! Låter riktigt farligt, men i de dalslänska skogarna är det inte så mycket som är farligt. I Stockholm och Göteborg hade väl allt varit i totalt kaos, men inte här. 

 

Vi fick träffa mina kusinbarn, men det blev ingen bild denna gången så jag lägger upp ett foto från september, då vi alla träffades sist. Julfikat hade vi för att julfirandet inte blir som det brukar i år. Några ska jobba och andra ska fira med sina respektives familjer. Tråkigt, men det är så det blir när nya familjer bildas och det skulle till ett himla stort hus om alla skulle fira tillsammans.

 

Idag är det hela fyra månader sedan Clara hade bråttom ut i världen och oj som hon har vuxit! Inte bara fysiskt utan även mentalt. Det är så sjukt kul att se och få vara med om alla nya saker hon lär sig. Hittills har hon hunnit med en massa stora utvecklingssteg och nu är hon påväg in i nästa som lägger grunden för krypandet. Hon har ju redan vänt på sig från mage till rygg, men först nu har hon blivit intresserad av att vända sig från rygg till mage. Hon har liksom förstått att hon ser mycket mer då än när hon ligger på rygg. Hon har fått ett ljud för när hon är hungrig (mämämämä) och hon tycker det är helt okej att ligga i vagnen även om hon är vaken. Hon somnar stenfort om man lägger ner henne inför en promenad. Vart är min galna, och krävande unge? Dessutom ligger hon numera i sin säng vid nattning. Håkan håller hennes hand och jag läser. Inget krångel alls och sedan sover hon oftast supergott fram till åtminstone 06, med ett uppvak för nattmål. Hon skrattar mer nu än tidigare och hon har börjat lyfta rumpan vid magläge för att försöka skjuta sig framåt. Just nu är hon mest som en larv som inte kommer någon stans, men det är liksom en början på krypandet. Helt ofattbart! Nu sitter jag och väntar lite på stormen som är på ingång. Hon har haft några krävande dagar, med dålig aptit och sämst dagsvila, men hon är ändå glad. Hon gillar att leka tittut och att titta på sig själv i spegeln. Mig och Håkan är också kul att titta på, speciellt nät vi äter, haha. För ett par dagar sedan började hon även sticka tummen i munnen så jag antar att nappen inte kommer behövas så mycket mer. Den har hon i och för sig bara när hon ska sova ändå, eller är ledsen. Hon är oftare utan napp än med. Hon är vaken längre stunder och vill sitta och stå mer och mer. 

 

En spännande grej jag läste om denna utvecklingsfas är att många bebisar blir ledsna när människor de inte träffar varje dag pratar med dem. För ett par veckor sedan grät Clara när både min och Håkans mamma interagerade med henne. Barn däremot är helfestliga verkar det som. Nu verkar det inte så farligt längre dock. Och i slutet av denna utvecklingsfas har bebisen lärt sig att förstå vissa ord och kan reagera på "var är...?" frågor. Så nu går vi runt i hela huset och frågar och pekar haha. '

 

Förresten är Claras förkylning påväg bort så idag var hon med på min cellolektion. Det gick hur bra som helst. Hon var superlugn hela tiden och vi kunde spela under hela lektionen denna gången. Imorgon ska vi iväg till BVC och väga och mäta. Ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit. Storlek 56 säger vi adjö till varje dag nu och säger hej till 62. Allt är inte urvuxet, men mycket. 

 

Passar på att lägga in två bilder på Clara. En när hon var en månad gammal och en som vi tog idag.

Idag var det dags för lärarförbundets julbord. Det bästa julbordet hittills måste jag säga! Det fanns ALLT! Lite äckligt på samma sätt som det är så gott. Lite väl mycket kött på julborden, men det kommer väl så småningom lite fler vegetariska alternativ hoppas jag. Man är alltid så proppad med kött efter ett julbord och visst är kött gott, men man behöver inte ha en hel tallrik med det kan jag tycka. Efterrätterna var supergoda så jag la lite mer krut på det haha. Skamligt nog har jag inte haft en enda sockerfri dag sedan mitten av min graviditet och förra julen klarade jag inte av att äta från julbordet alls. Det blev clementiner för mig då och inte ens efterrätter. Vad tycker ni om julbord? Vilken är er favoriträtt?

 

Tänk att man får gå även om man för tillfället inte jobbar. Så härligt att liksom höra till jobbet fast man är hemma med barn. Har både hört och läst om så många som känt att de är helt borta från arbetsplatsen när de kommer tillbaka från sin föräldraledighet. På min arbetsplats är man alltid välkommen vilket känns så jäkla bra. Stortrivs verkligen! Söker ni lärarjobb så sök till min arbetsplats. Härliga arbetskamrater och en mysig arbetsplats. 

 

Hoppas ni har det bra alla där ute i julruschen!

Lilla Clara har blivit dunderfökyld! Mer jobbigt för henne än för oss, med tanke på hur lite hjälpmedel det finns för så små bebisar. Nässug har vi provat, men stackars unge som får stå ut med den. Hon bara gråter och gråter när man ska använda den och näsdropparna är ännu värre! Det är en timme av ren och skär hysteri för det går knappt trösta henne efteråt. Sedan verkar det som att snoret är tillbaka efter 30 minuter igen ändå så vad ska man göra? Jag kan ju inte låta henne bli för täppt heller för då finns det risk för öroninflammation och det vill vi verkligen inte ha. Ringer BVC imorgon och kollar om det finns något smidigare och lindrigare sätt. 

 

Jag har inte vågat gå ut och gå med Clara i vagnen nu när hon är förkyld. Känns som att det bara skulle kunna bli värre av att vara ute. Säkert har jag fel, men jag vill vara helt säker på att det inte blir värre i alla fall. Det tråkiga är bara att vi missade sista babymassagen idag. Clara var inte i skick att gå någonstans och jag ville inte riskera att hon smittade någon annan. Vi skulle ha fått påfyllning på oljan, få göra en utvärdering och få ett diplom. Den har varit så bra! kursen alltså. Jag har masserat Clara varje dag sedan massageträffarna började, förutom idag då. Så tråkigt att missa just sista träffen. Nu får jag ssäkert varken diplomet eller utvärderingen. Oljan var mest ett plus. Sedan skulle gruppen fortsätta träffas om vi ville, men det vet ju jag inget om nu då eftersom vi inte kunde gå dit. 

 

Tänkte att jag avslutar dagens inlägg med att rekommendera babymassage. Clara sover mycket bättre både på dagen och på natten sedan vi började massera. Hon gillar inte att masseras överallt, men det mesta tycker hon om och det har verkat på alla andra barn som att de också gillat det. Så går ni i väntans tider så passa på att höra om er BVC erbjuder det.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av de rutiner vi lyckats få till i vardagen när det gäller Clara. Fram till hon var två månader existerade inga rutiner. Det blev som det blev. Hon sov, åt och sa till när det var dags för respektive grej. Riktiga rutiner fick vi nog inte till förrän hon började sova i egen säng och framför allt när vi började natta henne i sovrummet. Tidigare somnade hon alltid i vår famn och vi la ner henne i babynestet som ligger i soffan än idag. För att göra det så bra som möjligt har vi skapat rutiner utifrån hennes egna rutiner. Det var inte förrän jag började anteckna hennes mat och sömn som jag såg att hon egentligen hade regelbundna sov och mattider. Vi utnyttjade helt enkelt dessa och har endast ruckat lite på dem för att det ska passa med mina cellolektioner. Det är ju tråkigt för mig, Clara och celloläraren om Clara bara är ledsen och gråter under lektionen liksom. Än så länge finns det inga fasta rutiner för hela dagen, då man uppenbarligen inte kan bestämma när bebisen ska vara hungrig eller trött. Jag har valt att aldrig väcka henne när hon sover också eftersom jag är övertygad om att hon känner själv när hon är trött och när hon har sovit klart, när hon är hungrig osv. De rutiner vi fått till hittills är hennes tidiga eftermiddagssömn och hennes seneftermiddagssömn. Hon sover nästan alltid mellan 13 och 14. Då vaknar hon lagom och är pigg under cellolektionen som börjar 14:30 och klockan 16 tar vi en vagnpromenad så att jag säkrar hennes sista dagsvila innan hon nattas. Hon nattas alltid mellan 18:30 och 19:00. Någon gång där emellan somnar hon när jag läser Nalle Puh för henne. Sedan vaknar hon oftast inte förrän mellan 04 och 07. Klockan 10 har vi dessutom numera en massagestund och jag måste säga att alla dessa rutiner som äntligen blivit fasta har fått Clara att sova mycket bättre och det har hjälpt mig att planera dagen lite bättre. Jag vet liksom vad som händer vid dessa tider. 

 

Ibland kan det dock hända saker som gör att hennes tider ruckas lite hit och dit, men sällan mer än 30 min. Hon är ju bara människa och det går inte bestämma allt. Det viktigaste är att hon får sin vila med jämna mellanrum så hon är pigg och glad under dagen. Jag är himla glad över kvällstiden jag och Håkan får för oss själva och att Clara ändå tycker att det är lite skoj att hänga medd på diverse hushållssysslor. Jag kan till exempel duscha utan problem numera, tack vare att jag upptäckt vissa rutiner hon har.

 

Hur ser era dagar ut? har ni rutiner?

 

Jag lovade ju att visa bild på mitt marknadsköp jag gjorde till Clara. Samtliga köp är hantverk från lokala hantverkare. 

Man kan ju säga att detta blir hennes julklappar. Hon är ju så liten än så vi har faktiskt tänkt att skippa klappar till henne i år. Nästa år, när hon ändå hunnit fylla ett år, då kan hon få klappar. Hon får säkert en och annan klapp av andra, men jag kan tänka mig att hon tycker det är mer kul med passligt papper än med kläder och leksaker. Ni som har små bebisar, hur gör ni med julklappar?

Åh, vad jag helt plötsligt blev sugen på att brevväxla! Hade många brevkompisar i mina ungdomens dagar. Vänner i klasserna jag gick i från mellanstadiet till gymnasiet, men även vänner jag träffat lite här och där. Några gånger fick jag även ett par brevvänner över nätet, för när jag var liten gav man ut sin adress hur som helst haha! Sedan liksom slutade det bara av någon anledning. Det är liksom lite tomt och ganska tråkigt i brevlådan och det är så himla opersonligt att skriva sms, eller digitalt. Inte alls samma sak som att skriva ner sina ord på papper och den där lilla glädjen som alltid finns när ett brev trillat ner i brevlådan finns ju inte. Allt ska gå så snabbt och det blir inget verkligt utbyte på något vis. Bara "här är jag, var är du?", "Vad gör du idag, jag gör det här. Finns det fler därute som känner som jag, att det skulle vara himla kul att brevväxla? Då finns jag här. 

 

Ska nog kanske våga mig på att fråga en gammal brevvän om hen vill ta upp växlandet igen.

Vi har haftt en så mysig helg. I fredags var jag på veckans babymassage. Mysigt som vanligt, men Clara var inte helt nöjd under hela massagen så hon fick sitta upp och greja med leksaker under en stund. När allt var färdigt satt vi föräldrar kvar en liten stund och pratade lite om allt möjligt. Alltid kul när alla liksom inte bara drar så snabbt de kan. Ser fram emot nästa veckas massage. Clara stensomnade efter massagen, vilket inte var konstigt. Hon har så svårt att komma till ro på förmiddagen så hon somnar oftast inte förrän närmare 12 fastän hon varit vaken sedan 07. Då blir hon så gnällig och hängig. 

 

Igår var det julmarknad här i Mellerud. En ganska liten en, men det fanns en massa fina saker. Vi passade på att gå tillsammans med JG, FW, NW, DG och AE. Jag tänkte att jag skulle ha letat efter något till farmor, som gillar hantverk och sånt där. Hittade inget till henne, men till Clara hittade jag tre saker. En napphållare, en dreglis och en sovkompis. Napphållare trodde vi inte att vi skulle behöva, förrän vi upptäckte hur jobbigt det är att ständigt böja sig ner till golvet för att plocka upp nappen. Extra jobbigt när hon tappar nappen utomhus. Superbra grej med andra ord. Dreglisen var så söt så den var jag bara tvungen att köpa och sovkompisen blev jag jätteglad över att hitta. Vi har länge funderat på att köpa en sovorm till spjälsängen då babynestet är lite litet för henne nu. De har dock kostat så mycket så vi har liksom mer varit inne på att kanske sy en. Nu slapp vi det. Den är inte lika lång som en sovorm, men den duger perfekt ändå plus att hon kan ha den längre. Får lägga in foton på grejerna imorgon. Har glömt att ta kort på dem. Den kostade i alla fall 95 kronor och var sydd av en lokal hantverkare. Suveränt tyckte jag! Efter marknaden följde AE och DG med hem för att fixa lite till med garaget. Allt tar så mycket längre tid när man har barn så vi är mest glada över att garaget kommer vara klart innan årets slut. 

 

Idag var vi hemma hos mina föräldrar, som vi brukar vara på söndagar. Tyvärr tummar det på Claras rutiner och hon blir så trött så hon bara gråter störtfloder och somnar en timme innan hennes egentliga läggningstid på grund av att hon somnar i bilen dit och hem. Annars tycker hon att det är kalas att åka iväg och träffa människor. Idag och igår har hon babblat järnet. Bara pratat och pratat, testat nya ljud och sådär. Så himla roligt och hon tycker det är så kul själv också haha. 

 

Har ni börjat handla julklappar än eller brukar ni vara ute i sista minuten?

Nej, jag har inte glömt bort bloggen. Jag har bara haft en liten Clara Bus som inte velat sova så bra på dagen och en massa att göra. Det är himla tur att vi inte haft någon födelsedag att fira denna månaden (alla ligger i januari). Jag hade knappt hunnit med. Hela månaden har varit smockad med aktiviteter och träffar så idag var det riktigt skönt att bara ha en mysig fikastund med EW, som också är föräldraledig. Faktiskt så är det bara fyra dagar mellan våra små. Första gången vi sågs med bebisar utanpå magen var de så små att de inte var speciellt intresserade av varandra, men nu! Ojoj vad det hänt saker! NW var värsta solstrålen medan Clara hade en massa nytt att titta på, plus en bebis. Det kommer bli ännu roligare när de kan sitta upp och greja mer. Ska bli spännande att se hur deras intresse för varandra kommer utvecklas med tiden. De ska ju trots allt träffas lite då och då. Extra kul att det blev så tätt mellan dem. De satt till och med och växlade några ord (ljud) med varandra haha. Så gulligt. De ligger så lika i utvecklingen så det är ju kul att prata om det också då det är så aktuellt för båda två. 

 

Fick lite söta bilder på dem också, men som vanligt hade jag helt fel objektiv för inomhusfoto... så tröttsamt att jag inte lär mig någon gång. Det gick ju okej ändå, men lite fel fokus ibland.

 

Det blev lite mycket för Clara till slut haha. Hon har knappt sovit en blund idag så hon var inte på sitt allra bästa humör, men nu ligger hon äntligen nerbäddad i sin säng. Känns som att NW inspirerade henne lite också för när hon fått sig en kort lur i bilen på vägen hem var hon sprudlande glad och babblade på mer än någonsin. Hon behöver nog en babbelkompis som pratar samma språk som henne hihi. 

 

Ser fram emot nästa gång vi ses!

Igår var det återträff på den föräldragrupp vi gick i under graviditeten. Jag har varit så nyfiken på hur vad det blev för bebisar av alla magar. Vi var ju sex föräldrapar och av dessa sex hade tre par tagit reda på kön, två hade inte kunnat se och så vi då som inte ville veta. Det blev en himla massa flickor. Trodde ju att vi skulle få en pojk, men det blev en liten Clara. Annars verkar det som att det bara blev en pojk i gruppen. Lite snedfördelat. Det var också bara vi som fick för tidigt. Lite roligt på ett vis då det blev flera barn som föddes runt Claras datum. Det var också bara vi som fått åka till annat sjukhus. Fick höra attt det var extra många som blivit skickade från NÄL i år, jämfört med tidigare år. Typiskt att det skulle bli vi då. Framför allt när det var typ bara det som jag oroat mig för under graviditeten. Nästa gång hinner vi nog inte fram om vi blir skickade dit. 

 

Åter till träffen. Det var himla kul att träffa alla igen! Man har ju sett några under sommarens gång. Det var så intressant att höra om de andras förlossningar och hur olika det kan vara trots att vi alla går igenom samma sak. Så himla sönt också att kunna prata av sig om saker som hänt och händer, om hur bebisarna är och få lite tips från andra. Fick ännu en gång tips om babysim så jag måste verkligen ringa på måndag och höra hur det är med deltagandet och vad som gäller. 

 

Någon som haft sitt barn på babysim? Är det så bra och kul som andra får det att låta? Har ju bara hört bra om det.

Nu är det snart 2 år sedan som jag var med om en cykelolycka påväg till jobbet. Den resulterade i spricka på knäskålen och två muskler som inte fungerade på grund av den hårda smällen. Jag vet fortfarande inte hur det gick med killen jag krockade med, men han hade i alla fall hjälm och lämnade platsen utan att halta. Han verkade inte våga lämna mobilnummer eller något så jag kunde inte ens höra av mig. Verkade som att han upplevde att det var hans fel att vi krockade, men det var nog lite bådas fel. Mitt för att luvan skymde sikten och hans för att han cyklade på fel sida av cykelbanan.

 

Min cykel blev kvaddad och jag insåg för ett par dagar sedan att jag inte har cyklat sedan olyckan inträffade. Jag är fortfarande inte helt bra i knät, vilket märks nu när jag bär runt på Clara mycket om dagarna. Kylan gör nog sitt också, men till och från har jag sån värk i knät att jag inte vet vad jag ska göra. Jag borde nog ha sökt hjälp tidigare än vad jag gjorde och jag borde nog ha sökt till Bäckefors för att få röntga. Läste runt lite om knäskador och beroende på hur sprickan såg ut, var det olika behandling. Jag väntade en vecka innan jag ens ringde till vårdcentralen och fick vänta ytterligare en vecka innan jag fick en tid. Då kunde jag gå relativt normalt, men hade svårt att sträcka ut benet och upplevde att benet liksom vek sig under mig ibland. När jag gick i trappor kändes det verkligen som att något var riktigt fel. Typ som att knäskålen skulle trilla isär på något vis. Dum som jag var haltade jag hem med cykeln och tog sedan bilen till jobbet. Jag vågade inte ens titta på hur knät såg ut för jag var säker på att något skulle vara galet. Det såg dock inte så farligt ut, så jag antar att jag trodde att jag bara slagit mig hårt. Sedan på eftermiddagen, när jag slutat fick Håkan gå till mitt jobb för att hämta mig, för jag kunde inte ta mig in i bilen. Framförallt inte böja på benet. Jag har alltid haft lite svårt för att söka läkarhjälp. Känns som att jag liksom stör med mina ickeproblem. Denna gången fick jag en blick från sjukgymnasten som sa "är du helt dum i huvet! du borde har ringt direkt! envisa människa".

 

Jag blir påmind om olyckan varje gång jag ser min trasiga cykel. Den har varit redo för skroten sedan dess, eller någon som skulle vilja laga den. 

 

Tänk vilken tur jag ändå hade! musklerna är ju tillbaka och fungerar som de ska igen och huvudet klarade sig trots att jag inte bar hjälm. På något vis lyckades jag inte slå i huvudet. 

För ungefär ett år sedan fick jag frågan om jag ville vara med och spela cello på en Pink Floyd-konsert. Tackade såklart ja, efter en massa övertalning från min syster och JN. Hade aldrig vågat spela annars och de var ju med också fast på viola. Det var riktigt häftigt och maffigt måste jag säga och det drog en enorm publik. För ett par dagar sedan fick jag ett mail från en av dem som höll i det hela. Där var frågan igen, om jag vill vara med och spela. Ja, ja, JA! det vill jag, men kommer jag att klara det? Nu är ju min övningstid enormt begränsad, men det var så fruktansvärt häftigt att vara med att jag bara vill skrika JAAAAA! haha. Risken finns dock att jag kanske blir ensam på cello. Det verkar som att den andra tjejen på cello har helt slutat att spela sedan hon tog studenten. Jag kommer inte klara att vara ensam på cello. Det blir för läskigt. Tyckte det var jobbigt nog att spela inför publik. Jag vill ju helst inte synas, eller höras för den delen. Tycker inte att jag är tillräkligt bra för det än så det känns bara jobbigt, även om jag bara blir en i mängden. Måste sätta mig ner och testa låtarna igen. De flesta kan jag ju faktiskt, men det var ett par som jag fick egna, enklare noter till på grund av att de var så sjukt avancerade. 

 

Såhär såg det ut förra året när vi spelade.:

 

Idag är lilla Clara Bus hela tre månader gammal. Känns helt otroligt! På samma gång som det känns som att hon inte varit här länge alls så känns det som att hon liksom alltid varit här. Tremånaders-dagen firade vi genom att besöka BVC för vägning, mätning och vaccination. Nu väger lilla Bus inte mindre än 5290 gram och är 58 cm lång. Huvudet mättes till 39,3 cm. Nu börjar hon nosa lite på normalkurvorna, men skönt nog följer hon i alla fall sin egen kurva jättebra. Sprutorna gick okej. Kunde verkligen ha varit värre, men usch vad jobbigt det är när man inte kan förklara varför man får sprutorna och varför det gör lite ont. Fick ju ta en tremånaders-bild också ^^

 

Igår var det ju också fars dag. Håkan fick lite sovmorgon och det var meningen att jag och Clara skulle överaska honom medd frukost på sängen. Clara bestämde sig dock för att käka lite själv så Håkan hann upp innan jag hade gjort klart frukosten. Vi for och flängde hela dagen igår, känns det som. Först hade vi blivit bjudna till Håkans pappa för middag. Efter det skulle vi hämta upp min syster för att sedan åka hem till mina föräldrar. Allt utan vinterdäck dessutom! och stackars Håkan fick åka tillbaka till Mellerud igen för vi hade glömt packa ner nappflaska såklart! Vi kom hem runt 20 igår och då hade vi ju rubbat hela Claras sovcykel så hon höll sig vaken till klockan 22 och sov oroligt hela natten. Sedan gjorde hon morgon vid 04:45 typ. Skoj! Bävar inför julafton och juldagen. Kommer bli två riktigt jobbiga dagar för oss, där man ska orka hålla igång två dagar i rad. 

 

Förresten så fick vi till en liten familjebild igår. Tanken var att vi skulle ta en bild på samma ställe som vi tog de sista gravidbilderna, men markägaren hade satt upp elstängsel så vi fick ta ett annat ställe. Såhär blev det:

 

Jag vet inteom det är jag som är tokig eller om det brukar kännas såhär för alla som fött barn. Jag längtar redan till nästa barn, eller rättare sagt till nästa förlossning. Jag vill göra om det igen och jag är fruktansvärt avundsjuk på alla som går runt och bär på en liten nu, som ska få föda. Det är en sån konstig känsla då många (VÄLDIGT många) liksom gått runt och fått mig att tro att det skulle vara det värsta jag någonsin kommer gå igenom. Så blev jag istället lite star struck på något konstigt vis. Jag kan liksom förstå varför man vill ha många barn. Samtidigt kan jag verkligen inte förneka att det också är det svåraste jag gjort. Att föda är ingenting jämfört med det som faktiskt innebär med ett barn. 

 

På grund av mina känslor och längtan efter nästa har jag liksom blivit tvungen att sätta en "vänta-period" för att min kropp ska hinna återhämta sig. Så ni som tror att det när som helst kan komma en till här kan gott få vänta ett tag till. Enligt barnmorskan jag träffade igår, tar det upp till ett år innan alla muskler och hormoner är som de var tidigare och tyvärr finns det ju de som aldrig blir återställda utan får nöja sig med att bara nästan bli återställd och i värsta fall aldrig bli det. Så minst ett år får det bli innan det ens blir tal på att skaffa en till liten marodör. 

 

Skulle vara spännande om fler ville dela med sig om sina känslor efter förlossningen och hur lång tid det tog innan du kunde tänka dig en bebis till.

Igår var jag och lilla Bus på babymassage. Himla skönt att ta sig ut och träffa andra småbarnsföräldrar. Dock var det bara två där, förutom migdå, då det går mycket förkylningar nu. De som var där var i alla fall jättetrevliga och det ska bli superkul att ta sig dit igen nästa vecka. Hoppas Clara tycker bättre om det då, för denna gången hann jag bara massera ett ben innan hon började gallskrika. det visade sig att hon var superdupermegahungrig trots att hon käkade precis innan jag åkte... Hon är ett litet mysterium ibland, den där tösen. Jag fick trösta och mata henne hela resten av massagen. De andra två barnen var jättelugna och bara myste.

 

Fick tips att gå på babysim, men jag känner mig inte riktigt bekväm med att ha på mig bikini ännu. Vet att alla andra har annat för sig än att stirra på mig och egentligen borde jag inte bry mig ens. Jag har ju för tusan kläckt en unge liksom! Ändå kan jag inte skuta känna att det inte är okej att ha en "mammakropp", att man ska tillbaka till sitt gamla jag snabbt som tusan. Jag får se när jag vågar mig i en bikini, eller så borde jag bara göra det. Jag skäms inte direkt och är inte speciellt missnöjd själv så det är helt galet att jag ändå känner mig obekväm. 

 

Ser fram emot återträffen med gruppen jag deltog i innan Clara kom. Spännande att se vad det blev för bebisar. Vi var sex föräldrapar som deltog och tre hade fått reda på att deras små var flickor. Vi fick ju också en flicka, fast vi visste ju inte det då och de andra två föräldrarna kunde inte ta reda på kön. Ska bli skoj att höra om de andras förlossningar också. Fyra av oss var ju trots allt förstagångsföräldrar så jag har ju bara fått höra om de andra tvås tidigare förlossningar.

 

Den 17:e november träffar jag dem så håll utkik efter ett inlägg då om ni vill höra om hur det är att vara med i föräldragrupper. 

Det känns som att det är gansa ofta som denna rubriken används, eller behöver användas. Jag skulle verkligen vilja blogga oftare, men tiden finns liksom inte. Samtidigt är det mycket lättare att skriva på datorn än mobilen och datorn sitter jag inte så ofta vid. Tidigare har det inte funnits någon bra plats för mig att ha datorn då skrivbordet i vårt kontor inte varit stort nog för både min och H:s (äh! alla vet att han heter Håkan) dator. Nu har vi dock köpt ett nytt skrivbord som är hela två meter långt. Han får plats med sin dator och jag får plats med min, plus lite till. Perfekt! På tal om datorer behöver jag verkligen en ny nu! Min är 6 år gammal och just nu duger den till inget annat är att skriva på. Det tar evigheter innan den startas upp och sedan tar det evigheter innan man kan göra något på den. För mycket som segar ner allt antar jag. dessutom är det något glapp i vissa tangenter för ibland blir det några för många bokstäver och ibland några för få. S och D framförallt samt att 2 och får man trycka lite extra på för att de ens ska dyka upp på skärmen.  Just nu är prio dock att överföra alla foton och sånt där till min externa hårddisk. Vill inte förlora några foton och filmer liksom. 

 

För er som läser min blogg så är jag förundrad över hur ni orkar hänga kvar här då jag nästan aldrig uppdaterar. Jag vill kunna lova en förbättring, men jag kan inte göra det. Mitt liv handlar för det mesta om lilla Clara Bus och som en tidigare ickeförälder kan jag förstå att det inte alltid är så kul att läsa om andras ungar hela tiden. Min Instagram och Facebook är redan fullsmockade med bilder och filmer på henne och mindre kommer det väl inte bli. Ska försöka lägga in lite annat emellanåt, som till exempel wish hauls. Har ju köpt en massa grejer så det kan ju vara kul att dela med sig av det (fick hem en grej senast idag). Jag får väl helt enkelt få tummarna ur och passa på när lilla Bus sover, som hon gör nu. Jag kan ju skriva lite om det vi gör i huset, bygger om och renoverar. Det görs ju grejer här hela tiden nämligen. Garagetaket har vi rustat upp till exempel och Claras rum är ju renoverat. Ni får gärna dela med er av vad ni tycker om att läsa, men jag antar att ni som fortfarande hänger kvar här är nöjda med det som redan skrivs. Nu blir det en kopp kaffe! Hej svejs!

 

Ibland händer det att jag beställer prylar från appen wish. Eller faktiskt händer det ganska ofta och jag tänkte att jag kunde dela med mig av mina köp. Ibland visar det sig att köpen är superdåliga och inte alls några fynd, men förvånansvärt ofta har jag varit nöjd med det jag köpt. Jag vill dock tipsa om att verkligen researcha varan noga innan du beställer! Kolla produktinformationen och även recensioner av andra kunder. Det jag oftast letar efter är andra kunder som lagt upp bilder på varan. Då får jag en bra bild av vad det är för pryl jag tittar på och om den kan vara värd att köpa. Visst är mycket billigt och det är verkligen så att du ofta får vad du betalar för. Dock kan det vara värt det om man inte bryr sig så mycket om märken och sådär. Trots låga priser vill man dock inte betala för något som bara går sönder eller som inte lever upp till bilden av varan. Kolla gärna andra wishhauls på till exempel youtube. Där finns det flertalet människor som köper saker hej vilt på wish och verkar då inte riktigt ha kollat in varan. Då kan man få lite vad som helst, men videorna kan åtminstone ge en fingervisning mot vad wish kan leverera. 

 

Tänkte börja med mitt senaste köp på wish. En supersöt mobil till Claras spjälsäng. Såhär ser den ut:

För ett par dagar sedan skrev jag ju min förlossningsberättelse och jag kände ganska omgående efter att lilla Clara var ute att jag lätt hade kunnat göra om det igen. Insåg inte då att föräldraskapet inte är det lättaste alltid. Det ser så enkelt och harmoniskt ut. Förlossningen var en fis i rymden jämfört med det som kommer efteråt. Misstolka mig rätt, älskar min lilla tjej och att vara mamma och ångrar absolut ingenting, men allt är inte mysigt och harmoniskt. Jag såg framför mig att vi skulle mysa i soffan, amningen skulle bara gå och vi skulle kunna gå på långa härliga promenader i höstsolen. Det är verkligen inte så enkelt! Det myser i soffan är det enda som stämmer just nu :P Clara är riktigt närhetstörstande. Hon ligger nästan konstant på mitt eller H:s bröst för lägger man bort henne tar det två minuter max innan hon gallskriker. Barnvagnen har vi använt två gånger än så länge för där blir hon också ledsen. Bärsjal är min räddning! Där i älskar hon att ligga och jag hinner få i mig frukost åtminstone. Amningen har inte funkat alls och toaletten får jag gå på med Clara i sjal om jag inte låter henne vara ledsen en kort stund. Amningen har nog varit värst faktiskt. Slutade när Clara fyllde två veckor och mina bröstvårtor är inte läkta än. Misstänker ett enormt sugbehov i kombination med för lite mjölk. Vi hade varit på flera BVC-besök på grund av dålig viktuppgång. På bröstet kunde hon snutta i två timmar och ändå vara missnöjd efteråt. Trots bra grepp uppstod djupa sprickor som både blödde och varade. Såg ut som att jag hade en vampyrbebis efter amning. Bävade inför att Clara skulle vakna och vara hungrig och jag skulle vara tvungen att sitta och ha skitont i upp till två timmar, så efter två veckor stod jag inte ut längre. Pumpade regelbundet i några dagar, men fick inte ut så mycket mjölk som Clara krävde så nu är det ersättning all the way. Blev inte mamma förrän i lördags och kunde inte njuta av vår fina lilla bebis förrän jag gav upp amningen. Blev sjukt besviken och kände mig skyldig tills jag upptäckte att hon helt plötsligt blev mätt och gick upp i vikt. Nu är det bara att kämpa vidare med att vänja henne vid att ligga någon annan stans än på mig och H :P Är glad att man kan lägga ifrån sig henne på nätterna i alla fall. Då har vi lite chans till sömn några timmar ^^

 

Hade varit spännande att höra hur andra förstagångsmamor upplevt spädbarnstiden i jämförelse med hur förväntningarna såg ut. Skriv gärna hur det var för er! :)