Jag har förstått att jag interiktigt använt ordet wishhaul korrekt. Därför kommer det nu bara att stå wish som rubrik när jag vill skriva om något jag köpt där. Från och med nu kommer det också endast gamla köp på wish i och med de nya betalningsvillkoren som postnord eventuellt ska införa. Med andra ord blir det troligen inga fler wishköp. 

 

Hur som helst kommer jag idag att skriva om en klänning jag köpte inför min lärarexamen. Det var egentligen en ren chansning att den skulle passa och se snygg ut för kläder i allmänhet som är billiga är också billiga i materialet. Såhär ser klänningen ut i annonsen:

 

Och såhär ser den ut i verkligheten:

Som ni märker sker det inte uppddateringar sådär jätteofta just nu. Jag hoppades att jag skulle lägga lite mer tid på bloggen i år, men sanningen är att jag sedan årets första dag suttit mindre vid datorn än tidigare. Jag har nämligen också gett ett nyårslöfte om att jag ska surfa mycket mindre. Främst mobilsurf, men det har blivit en hel del mindre datasurf också. Det är väl det som gör att jag inte uppdaterar här så ofta just nu. Tanken är att jag ska lägga in lite kortare inlägg kanske så att det inte går åt så himlans massa tid flera dagar i veckan, utan att jag kanske lägger max 30 minuter på bloggen per dag. Det tar tid att skriva inlägg, speciellt med min dator som har glapp i tangentbordet. Då måste jag korrekturläsa. Missar en massa fel ändå haha! 

 

Vill bara berätta att det snart kommer upp nya bilder på vårt kök. Det är inte i närheten av färdigt, men en hel del luckor håller på att målas just nu och någon dag i veckan här kommer rörmockaren för att byta vår blandare. Den vi har nu är superdålig på alla sätt och vis. Den läcker vatten på grund av att den är så trög att stänga av och när man väl öppnar kranen så verkligen sprutar det ut vatten. En riktig miljöbov med andra ord. Alldeles för mycket vatten slösas bort med den kran vi har nu.

 

Jag måste också dela med mig av något riktigt skoj. Jag skickade iväg några brev för ett par veckor sedan och jag har vänta spänt på svar, eller inte svar kanske? I alla fall fick jag svar från en av de jag skickade brev till och jag blev så himla glad över att jag fick just det brevet. Just nu sitter jag och är jätteglad för att jag vågade skicka alla brev. Inväntar svar från resten, men det tar ju lite tid att skriva och skicka brev. Väntan är ju lite av charmen att brevväxla. 

 

Brukar du brevväxla eller skicka vykort till någon?

Okej, nu var det några dagar sedan jag skrev och det händer ju saker här just nu. Januari månad är kantad med en massa utveckling hos lilla fröken Clara och vi håller på att färdigställa vårt kök i budgetform. Just nu är det målning av köksluckor som står på schemat och huj vilken tid det tar! Vi kan ju inte slipa på kvällarna när Clara sover så det får göras undder dagen när vi lyckas vara båda två hemma. Imorgon är Håkan helt ledig från skolan så då ska vi plocka ner resten av luckorna för att slipa dem. Hela dagen kommer att kantas av slipdamm och målarfärg. Nu äntligen ska det bli klart! Eller ja, mer färdigt än innan i alla fall. Efter luckorna ska vi köpa ny kyl och frys för vår är nog från tiden då första ägaren bodde här. Vi ska också ordna plats för vår bänkdiskmaskin. Än blir det ingen uppdatering på det då den vi har duger gott och väl för oss. Eller rättare sagt: vi har inte så mycket porslin att det skulle fylla upp en vanlig innan vi står utan tallrikar och glas, haha!

 

Igår stötte jag på en spännande grej som gjorde mig väldigt inspirerad. Jag gjorde ett test för att ta reda på vilken inredningsstil som passar min smak och gisssa om jag blev förvånad! Inredningsstilen som passade min smak heter scandinavian concrete och herre min skapare vad snyggt det är! Nu sitter jag och kikar runt på tapeter och inspiration och det är definitivt en stil jag skulle vilja ha. Kanske med min egen lilla knorr. Det finns tre typiska grejer för scandinavian concrete och det är:

1. Väggar, golv och tak ska vara neutrala och helst i råmaterial så som betong, trä, sten och metall. 

2: Minimalt med prydnadssaker.

3: Minimalt med tyg. 

 

Jag älskar dock tyg så gardiner kommer sitta uppe och mattor ska finnas på golven. I köket kan jag tänka mig att skita i gardiner för där har vi ändå så trångt så gardinfattigt gör att köket ser lite större ut. Dessutom kan vi ändå inte ha något annat än hissgardiner där och jag föredrar långa, maffiga tyger. Speciellt nu när vi har fönster som är megastora. Eller ja, alla är 140cm förutom ett i vardagsrummet som är 180cm. 

 

Anledningen till att jag föll för stilen är just för de murriga färgerna och jag gillar idén med råmaterial som man lätt kan matcha snygga färger med, på kuddar och gardiner. Dessutom är jag ingen prydnadsperson. Vet helt enkelt inte vad jag ska ha för prydnader och hur de ska stå så de enda "prydnader" vi har här hemma är foton och ljuslyktor. Vilken inredningsstil gillar ni?

 

Jag avslutar inlägget med ett par bilder som visar hur jag skulle vilja ha det här hemma om jag kunde få ihop det, haha. 

 

Just nu håller jag på med ett projekt som AE länge velat ha färdigt. Nämligen att scanna en hel drös med diabilder från I-ME. Det är hur mycket vackra och mysiga foton som helst! Skulle gissa på att fotona är från 60-talet fram till åtminstone 80-talet. I skrivande stund har jag ca 400 foton helt färdiga och runt 150 till väntar på att blir färdigställda. Utöver detta är det nog kanske 100-150 kvar att "scanna". Jag tänkte från början att detta nog skulle bli lätt, för jag har en diabildsscanner, men den är verkligen urusel och gör fotona långt sämre än vad de är. Därför får jag fota dem helt för hand, med kamera. Jag önskar att jag var mer skicklig i bildbehandlingsprogram också för några av fotona är liksom röda. Antagligen något fel som blivit i framkallningsprocessen och jag kan nätt och jämt få fram vettiga färger på dessa. Det tar tid och ofta flera omgångar i olika program för att få fram någorlunda färger. 

 

Idag var Clara på sitt allra första sjukhusbesök. Hon har hostat ganska länge, så läneg jag kan minnas egentligen och det var ju inte så normalt för ett så litet barn. Även om det bara är en hostning per dag. I alla fall tyckte de att hon såg mycket pigg ut och hennes lungor lät bra. De ville dock hålla koll på det så det inte fortsätter eller eskalerar. Just nu var hon i alla fall för liten för att testas för eventuella saker och både bronkit och krupp kunde räknas bort. Hon har ju inga symptom förutom att hon hostar ibland. Eller ja, varje dag egentligen. De är lite med på att det kan röra sig om barnastma, eftersom Håkan hade det när han var liten, men eftersom hon inte är påverkad av hostan så skulle vi avvakta. Vi fick en ny kallelse om två månader ifall det är fortsätter. Vi behövde verkligen inte oroa oss, även om det ändå var bra att vi kollade upp det. Tydligen är det många som kommer in med sina barn i mycket värre skick så Clara var nästan i för bra skick haha!

 

Måste verkligen säga att det är så himla skönt att ha Dalslands sjukhus så nära. Superduktiga och trevliga läkare och man slipper megalånga köer. Det värsta är att många människor inte känner till vilka avdelningar de har så de ringer NÄL eller Uddevallas sjukhus i stället. Tänk om fler skulle besöka Dalslands sjukhus. Då skulle det uppmärksammas att det behövs och att det mycket troligt också kan utöka. Vet att många klagar över att personalen ofta bryter på något annat språk och att det då är svårt att höra vad de säger, men idag hade vi en dansk läkare som tog emot oss och hon anpassade språket rätt bra så det var inte mycket som vi inte förstod, trots att det lät mer danskt än svenskt. Jättebra med barn märkte jag också för Clara, som just nu tycker att andra människor är läskiga, kunde inte sluta le och babbla med läkaren. Så kolla upp vilka mottagningar Dalslands sjukhus har! Ni kanske slipper både att åka långt och att vänta länge för ett besök. 

 

Tänkte också skryta lite haha. Förälder som jag är. Nej då, men vi fick höra en jätterolig grej om Claras utveckling. Läkaren tyckte att hon var tidig i sin motoriska utveckling. Jag vet inte vad hon baserar det på, men visst har det hänt grejer. Hon kan till exempel sitta nästan helt själv. Hon tippar när hon ska sträcka sig efter någon leksak som ligger för långt bort. Annars sitter hon jättefint och balanserar helt okej. Hennes finmotorik är också utvecklad och hon kan anpassa greppet efter föremålets storlek och form. Så häftigt! Förresten blir hon fem månader på lördag. Kollar man allmänt på utvecklingsstegen så är hon ofta inom den tidigaste åldern i varje steg, men i en bok jag har om barns utveckling så ligger hon ungefär där de flesta barn normalt ligger. Så jag vet inte. Huvudsaken är väl att hon utvecklas och att det liksom bara får ske när hon är redo.

Jag har glatt fått vara lite inaktiv här nu, såhär i början på året. I tisdags bröt förylningen äntligen ut. Har gått och varit halvsjuk jättelänge känns det som. Hostat och haft småont i halsen. Fick feber i tisdags och har sedan dess vandrat i någon jäkla dimma typ. Allt det lilla fokus jag orkat ha har jag haft på Clara som just nu är mitt inne i sin utvecklingsperiod. Värre än någonsin. Idag vägrade hon till exempel att både sova och äta. Hon åt ju lite såklart, men tydligen är allt annat mycket roligare än att äta och sova. Plus att det ska bäras JÄMT! Hela tiden ska det bäras. Lägger man ner henne för att få i sig något litet att äta så är det skrik och gråtfest tills någon plockar upp henne. Så nu är jag både dålig och trött i ryggen. Räddningen har varit två vilopauser på 30 minuter vardera och att Håkan kom hem lite tidigare. Clara har alltså bara sovit en timme under hela dagen. Hon totaldäckade vid matningen innan läggdags så imorgon blir det väl upp med tuppen för att hon somnade lite för tidigt. Längtar tills denna period är över. Visst är det jätteroligt att se allt hon lär sig, men hon är så mycket mer krävande också. Inget är skoj liksom. Förutom Håkan då och att titta på när man duschar. För det får jag tack och lov göra! Annars är det bara bära som gäller. Inte hur som helst heller. Man ska bära framåt. Annars ser hon ju inget! Har vi någon sele som kan bära framåt? NEJ! det har vi självklart inte. Det ska införskaffas snarast. Sedan när hon blir en aning större får hon sitta på ryggen om hon fortsätter att vilja bli buren. Att bli buren är alltså något hon gärna vill oavsett vilken fas hon är i livet, men under utvecklingsfaserna är hon extrem!

 

Men! det finns en sak som är värre. Andra människor som "vet bättre". Vi skämmer bort Clara nämligen, om vi bär henne. Vi behöver inte plocka upp henne när hon är ledsen, det gör inget om hon är det. Ja men som man  bäddar får man ligga typ. Idioter säger jag! Jag tänker inte låta mitt barn ligga och gråta sig tyst bara för att ni vet att om fem eller tio minuter så kommer hon att tystna. Ja, det kommer hon troligen göra, men jag vill inte lära henne att jag inte finns där när hon behöver mig. Det är skillnad på att aldrig säga nej till godis, leksaker eller skärmtid och att se till att barnet är tryggt. Det är skillnad på att bära henne som bebis och att alltid skydda henne från gråt. Så sluta säg att jag curlar henne. Hur världen fungerar och begränsningar kommer hon att lära sig tids nog.

Jag gick och blev sjuk... vad mer kan man säga? 

 

Nej, jag vägrar starta året med negativitet. 2017 har visat klart och tydligt att en positiv inställning gör saker och ting så mycket lättare att hantera. Därför har jag startat året med att ransaka mig själv. Jag vill sortera ut det som gör att jag inte mår bra och bada i det som får mig på fötter. Vänner vill jag lägga mer tid på i år än vad jag gjort tidigare år. En av mina mest fantastiska vänner bor trots allt bara ett stenkast bort och ändå ses vi så sällan att det är skamligt. Jag har också fått en ny och ganska oväntad vän under 2017 som jag gärna vill fortsätta ses med. 

 

Samtidigt har jag vänner som på något vis bara runnit bort. Vänner som aldrig längre håller kontakten eller svarar på mina kontaktförsök. Vänner som jag gärna hade velat ha kvar, men som jag undrar om de verkligen känner samma tillbaka. Det kanske är lika bra att låta den vänskapen rinna ut i sanden. Det känns trots allt inte bra i mig att inte få någon som helst respons av dessa människor eller att responsen oftast består av "nä, jag kan inte" eller att det slutta med att personen själv säger att den hör av sig närmare, och så händer absolut ingenting. Jag vill inte vara tjatig och mana på något som kanske bara jag vill. 

 

Ett år med vänner kommer det bli i år! Välmående relationer värda att behålla <3

 

Vad känner ni att ni skulle vilja ta tag i i år?