När Clara började växa ur storlek 50 passade jag på att köpa lite kläder i storlek 56. Vi har alltid varit helt säkra på att vi vill uppfostra våra barn med genustänk. Eftersom vi inte ville ta reda på kön blev det mycket neutralt. Upptäckte att det är ganska svårt faktiskt, att försöka vara neutral. Det mesta går antingen i blått eller rosa. Upplever dock att färgerna varierar mer på "pojkkläder" än på "flickkläder" och det syns klart och tydligt vart gränsen går i butikerna. Newbie på Kappahl upplever jag som de mest neutrala, men samtidigt finns det en tydlig gräns bland kläderna när man går och titttar. När Clara väl kom fick vi en massa fina presenter av nära och kära, men till min fasa valde alla, förutom en, att köpa rosa saker. Min mamma hade sparat en massa från när jag och mina syskon var bebisar och där var det mest rosa som var kvar också. Höll på att krevera när jag förstod att Clara nog alltid kommer att få typiska flickkläder av andra. Jag och Håkan har undivkit rosa så mycket det går. Som ni ser på bilderna ovan är det inte något rosa alls. Möjligen någon liten detalj. Men! och det är ett stort men, kom jag på att genustänk inte egentligen innebär att man ska undvika vissa saker. Alltså att tänka att barnet inte ska ha vissa färger eller plagg bara för att det är en flicka eller en pojke liksom. Vad har jag för genustänk om jag utesluter vissa saker och vad lär jag mitt barn då? Jag vill ju lära mitt barn att hen får ha vilka kläder den vill, vilka leksaker den tycker är kul och så småning om vilket jobb den vill kämpa för. Då är det ju heltokigt om barnet inte får uppleva allt som en människa möjligen kan uppleva. Hittills har Clara burit långt fler kläder som antingen är neutrala eller åt det pojkigare hållet, än rosa och "flickiga". Hennes rum innehåller inget rosa alls för jag har varit så upptagen med att inte ha det flickigt, att jag glömt bort att jag ju vill att hon ska uppleva hela färgcirkeln. Det sänder ju också ett budskap liksom. 

 

Förresten måste jag spy lite galla över klänningar! Hur otympliga som helst och sitter inte på plats. Fattar inte varför det ens finns klänningar för riktigt små bebisar. Jag har knappt använt det på Clara på grund av att de aldrig sitter på plats. Så fort hon kör lite bengympa i babysittern eller i babygymmet så sitter klänningen uppe i armhålorna. Samma sak om man bär på henne. Det är liksom vara-still-kläder, men vilket barn är så still? 

 

Hur tänker ni eller har ni tänkt när det kommer till babiskläder?

När Clara började växa ur storlek 50 passade jag på att köpa lite kläder i storlek 56. Vi har alltid varit helt säkra på att vi vill uppfostra våra barn med genustänk. Eftersom vi inte ville ta reda på kön blev det mycket neutralt. Upptäckte att det är ganska svårt faktiskt, att försöka vara neutral. Det mesta går antingen i blått eller rosa. Upplever dock att färgerna varierar mer på "pojkkläder" än på "flickkläder" och det syns klart och tydligt vart gränsen går i butikerna. Newbie på Kappahl upplever jag som de mest neutrala, men samtidigt finns det en tydlig gräns bland kläderna när man går och titttar. När Clara väl kom fick vi en massa fina presenter av nära och kära, men till min fasa valde alla, förutom en, att köpa rosa saker. Min mamma hade sparat en massa från när jag och mina syskon var bebisar och där var det mest rosa som var kvar också. Höll på att krevera när jag förstod att Clara nog alltid kommer att få typiska flickkläder av andra. Jag och Håkan har undivkit rosa så mycket det går. Som ni ser på bilderna ovan är det inte något rosa alls. Möjligen någon liten detalj. Men! och det är ett stort men, kom jag på att genustänk inte egentligen innebär att man ska undvika vissa saker. Alltså att tänka att barnet inte ska ha vissa färger eller plagg bara för att det är en flicka eller en pojke liksom. Vad har jag för genustänk om jag utesluter vissa saker och vad lär jag mitt barn då? Jag vill ju lära mitt barn att hen får ha vilka kläder den vill, vilka leksaker den tycker är kul och så småning om vilket jobb den vill kämpa för. Då är det ju heltokigt om barnet inte får uppleva allt som en människa möjligen kan uppleva. Hittills har Clara burit långt fler kläder som antingen är neutrala eller åt det pojkigare hållet, än rosa och "flickiga". Hennes rum innehåller inget rosa alls för jag har varit så upptagen med att inte ha det flickigt, att jag glömt bort att jag ju vill att hon ska uppleva hela färgcirkeln. Det sänder ju också ett budskap liksom. 

 

Förresten måste jag spy lite galla över klänningar! Hur otympliga som helst och sitter inte på plats. Fattar inte varför det ens finns klänningar för riktigt små bebisar. Jag har knappt använt det på Clara på grund av att de aldrig sitter på plats. Så fort hon kör lite bengympa i babysittern eller i babygymmet så sitter klänningen uppe i armhålorna. Samma sak om man bär på henne. Det är liksom vara-still-kläder, men vilket barn är så still? 

 

Hur tänker ni eller har ni tänkt när det kommer till babiskläder?