två månader
2019-06-10 @ 
22:57:38
Idag har jag varit tvåbarnsförälder i två månader. Det går fort som attan och dagarna liksom bara går. Inte obemärkt utan mer hektiskt.
| Kategori - Vardag
| Idag var det dags för ytterligare ett bvc-besök och jag hade planerat att ha en trevlig liten picnic-stund med Clara efteråt. Vi besöker sällan ortens lekparker och jag blev son vanligt påmind om varför. Det går liksom inte vistas i en lekpark utan att någon slags hysteri bryter ut. Jag tänkte ju att en timme nog skulle kunna vara lagom. Clara tyckte mer att två timmar var lagom och att något mellanmål inte alls skulle ätas för vem hinner det när man ska åka kana, gunga och gräva? Vi gick hemifrån klockan 10 i morse och var inte hemma förrän klockan 14. Under den här tiden lyckades jag få henne att äta 1/6 smörgås... Vid 13:30 upptäckte hon själv att hon nog var sjukt hungrig och då hade jag tjatat om lunch i drygt en timme och dessutom försökt sätta henne i vagnen, för att gå hem. Med ben och armar som sprattlade åt alla håll gav jag upp så hon fick helt enkelt upptäcka själv varför vi behövde gå hem och göra lunch. När hon då stod där klockan halv två och flera barnfamiljer hade kommit och gått, kände jag mig riktigt usel som inte kunde få med mig henne hem när det var dags. För de andra var det inga problem, men eftersom Clara är i någon slags prövofas just nu så blir det en jäkla kamp varje gång vi besöker en lekpark. Det är under extremt mycket gråt och skrik som man till slut får med sig henne därifrån. Ibland strejkar hon totalt och jag får antingen bära henne hem eller bara sitta bredvid och låta henne gråta klart. Kommer vi någonsin att kunna leka i en lekpark utan att det innebär totalt kaos när man ska hem? Det blir liksom kaos hur jag än gör. Kaos om man samtalar om det på ett lugnt vis, kaos om man bara ska gå, kaos om man låter henne hållas och så vidare. Någon som har tips på hur man förbereder små barn på hemgång? Gärna tips på hur man får små barn att komma till ro att äta när man inte är hemma.
Kommentarer (0)
Neonatalen
2019-05-30 @ 04:07:43
Här kommer ett inlägg som tagit några dagar att skriva. Tycker att den allra första tiden var jobbig och är lite jobbig att prata om, men samtidigt är den ju viktig att prata om. De flesta gravida tänker ju såklart att man föder sitt fina barn, myser lite på bb och sedan åker man hem och lever i sin lilla bebisbubbla. För oss blev det annorlunda.
Vi fick ett eget rum, men lillebror fick inte sova med oss på grund av att de ville hålla koll på honom. Jag minns inte att han blev uppkopplad till en apparat som mätte hans puls och syresättning, eller att de satte en nål i huvudet för att kunna ge antibiotika intravenöst. Allt detta görs, men jag kan inte komma ihåg om jag var där när det gjordes för jag är för trött för att processa något. Till slut fick vi i alla fall sova några timmar, men utan lillebror. Lillebrors andra dag i livet blev kantad med koppmatning och därefter sondmatning för att han inte orkade äta själv och mådde illa på grund av antibiotikan. Någonstans här började jag förstå att det var en himla tur att infektionen upptäcktes och jag började fundera och fråga om vad som har orsakat detta. Är det jag som gjort något? Kan proteinet i mitt urin de senaste veckorna ha indikerat att något inte stämde? Hur hamnade vi här egentligen, vi som bara ville hem till Clara.
Frågorna kunde såklart inte besvaras eftersom det är omöjligt att veta hur lillebror fick infektionen. Det var heller inget som var relevant för hans återhämtning. Nya prover togs, för att se om infektionsvärdena steg ytterligare eller om de nått sin topp. Ännu en gång dröjde svaren flera timmar och när vi väl fick svaren visade det sig att de hade stigit ytterligare. På grund av detta skulle vi bli kvar minst helgen ut. På grund av infektionen kunde vi dessutom förvänta oss att lillebror skulle vara väldigt slö och sova mycket. Först på fredagen började han piggna till och både jag och sköterskorna på avdelningen fick se honom le mot oss. Äntligen fick lillebror flytta in till vårt rum och nya prover togs. Sondmatning och amning kombinerades så gott det gick och jag fick lära mig att sköta sonden. Håkan hade varit hemma hos Clara sedan torsdagskvällen så det skulle bli skönt när han kom tillbaka på lördagseftermiddagen. Jag fick någon gång under lillebrors andra dag påminna om diverse prover som brukar tas normalt sett, så som PKU. Det hade helt glömts bort mitt i allt annat som skulle göras. När de nya proverna, på fredagen, visade att infektionsvärdena var påväg ner öppnades chanserna upp för att vi inom ett par dagar skulle få åka hem. Men då var amningen tvungen att fungera, för sonden behövde ju tas bort. Eftersom jag ammade lillebror samtidigt som han sondmatades hade mjölken lyckats rinna till och när jag ammat honom utan att lägga till via sond visade det sig att han fick i sig mer än vad han behövde av mig så på lördagen togs sonden bort.
Allt flöt på jättefint hela lördagen och vi fick hjälp med att bada lillebror. Barnläkarna var överexalterade över att få vara med och bada honom, för just den här dagen hade de bestämt sig för att skriva ut nästan alla bebisar på avdelningen. Vanligtvis hinner de inte vara med på sådant på grund av tidsbrist och då läggs de flesta skötseljobben på undersköterskorna. Lillebror fick också denna dagen sitt namn, John. Vi fick nu också friheten att flytta på honom som vi ville på avdelningen eftersom han inte behövde hållas uppsikt över. Det var så skönt att bli av med alla sladdar! Vi kunde gå och äta i köket med honom bredvid oss.
När ronden kom förbi på söndagen vid lunchtiden fick vi beskedet att vi skulle bli utskrivna samma dag och fortsätta antibiotikabehandlingen hemma. De gjorde hörseltest, tog bort nålen och nätmössan som satt på Johns huvud och fixade en återbesökstid för att kolla infektionsvärdena en sista gång. Jag ville bara hem med vårt nytillskott och sprang runt som en dåre och städade ut rummet och klockan 13 ungefär satt vi i bilen med vår alldeles egna lilla John, påväg hem till Clara. Vi hade då vistats på sjukhus i hela fem dagar så ni kan tänka er hur skönt det har att få komma hem till sitt.
Det var fem omtumlande dagar och jag är inte ledsen över att jag känner mig färdig med allt vad förlossning heter. Det enda som var tråkigt med hemgången var att vi inte fick möjlighet att tacka och säga hej då till nattsköterskorna som hjälpte mig så mycket när jag var ensam med John. De fick allt att kännas lite lättare med vistelsen på neonatalen. Alla var väldigt trevliga och omhändertagande och jag kan inte vara gladare för den professionella hjälpen vi fått.
Ni andra som fått på NÄL, hur har ni upplevt förlossningen och bb? Och hur har ni som varit på avdelning 34 upplevt er vistelse där?
Kommentarer (0)
Förlossningsberättelse
2019-05-25 @ 12:28:34
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min förlossning i ett mer utvecklat inlägg än det jag skrev på Instagram. Det hände en hel del denna gången om man jämför med min första förlossning. Under hela graviditeten hade jag en oro för att det skulle bli en bilförlossning denna gången eftersom det gick så pass fort första gången. Från första värken med Clara, tog det 6,5 timme och jag fick krystvärkar i slutet av bilresan till Karlstad. Denna gången fick vi plats på NÄL.
| Kategori - Vardag
| Jag hade väntat mig att föda före beräknat datum och kanske till och med tidigare än med Clara. Clara föddes i vecka 38+5 och när jag passerade det denna gången var jag ändå ganska lugn, även om jag var fruktansvärt trött på att vara gravid. När bf dök upp och ingen bebis tittat ut började jag bli rejält otålig. Dessutom kände jag mig rejält sliten. Var ständigt trött, kände mig tung och hade ont överallt. På mvc såg man protein i urinet och en stillastående vikt. Urin skickades in på analys när jag närmade mig vecka 42+, men jag har ännu inte fått svar så vet inte vad proteinet berodde på. På sista kontrollen innan vecka 42+ fick jag tid för överburenhetskontroll och eventuellt en igångsättning. Ville verkligen inte bli igångsatt, men ville heller inte vänta längre.
Den 10:e april klockan 11 skulle vi vara på NÄL för överburenhetskontroll. Min bb-väska hade varit packad i flera veckor och jag hade till och med packat om den flera gånger. Lite skönt att veta att jag väldigt snart skulle slippa vara gravid mer och att Claras småsyskon äntligen skulle vara på utsidan. Klockan 07:50 står jag i köket och fixar frukostmacka till Clara och får en första ond värk och de följande 10 minuterna kommer det tre värkar till och jag upptäcker en teckenblödning när jag går på toaletten. Skickar ett meddelande till mamma, som skulle passa Clara, och berättade läget. Skyndar mig sedan ner och duschar, vilket är svårare än vad man kan tro när man har värkar. Jag ringer förlossningen och förklarar att jag ska ner på kontroll, men att vi nog får åka till förlossningen istället. Klockan 09 dyker mamma upp och strax därefter sitter vi i bilen. Väl framme konstaterar de att jag är 8 cm öppen och de frågar om jag har tänkt på bedövning. Jag känner på mig att detta kommer att gå fort så struntar i epidural. Det hade jag inte med Clara heller så min inställning var att klarade jag det då så gör jag nog det nu också. Testar lustgas, men tyckte mest att masken var ivägen. Värkarna upplevde jag som mest smärtsamma och mindre verksamma. Tyckte att det var otroligt svårt att känna när en värk var påväg och när den hade avtagit. Hade ont konstant och ibland upplevde jag att värkarna liksom följde på varandra utan pauser. Någon gång under krystningsfasen gick även mitt vatten. Förlossningen var enormt mycket mer jobbig och smärtsam än med Clara. Klockan 12:06 tittade en lillebror ut, som inte var så liten. Hela 4066 gram vägde han och var 51 cm lång jämfört med Clara som vägde 3255 gram och var 48 cm lång. 
Efteråt fick jag veta att lillebror hade haft navelsträngen två varv runt halsen och att det blev bråttom med att få ut honom eftersom den blev sträckt när inte hela han kom ut i samma krystning. Förutom detta hade jag fått en komplicerad muskelbristning som behövde sys. Det tog sin tid och var så pass komplicerad att en mer erfaren barnmorska fick komma in och laga. De förklarade att de även ville få till det bra, både anatomiskt och estetiskt. Fostersäcken var inte heller hel när moderkakan och allt kom ut, så de fick hålla koll så att inga rester blev kvar.
I sin helhet tycker jag nog ändå att förlossningen gick bra. Vi överlevde båda två och jag slapp, ännu en gång, en utdragen öppningsfas. Sammanlagt tog ju det hela trots allt bara ca 4,5 timme från första värken.
Hur har era förlossnungsupplevelser varit? Vad hade ni förväntat er och blev det som ni trodde?
Kommentarer (0)
Känslor som ingen pratar om
2019-05-24 @ 21:30:37
Känslorna under graviditeten med lillebror har varit väldigt jobbiga. Det är sådana där känslor som ibland finns, men som man inte får ha. När jag insåg att mensen var sen och tog ett graviditetstest blev jag alldeles skakig när det dök upp ett andra streck. Tyckte att det var sjukt jobbigt och var verkligen inte redo för ett till barn. Clara hade precis blivit 10 månader och var fortfarande väldigt krävande. Hur skulle vi fixa ett till barn? Visste inte hur jag ville gå vidare, men kände starkt att abort nog var den enda utvägen för mig. Håkan hade svårt att tro på testet i och med att vi aktivt försökte bli gravida i 2,5 år innan Clara blev till. Han blev dock glad och var jättepositiv till det hela. Lugnade och hade lösningar på allt som jag oroade mig för. Vi ville ju ha två barn så varför göra abort när det typ uppenbarligen var menat?
Jag hade accepterat graviditeten i vecka 7, men kände nästan en lättnad när jag fick en mindre blödning i samma vecka. Brydde mig inte om ifall det skulle bli missfall av det hela. Först på rutinultraljudet kände jag riktig glädje och längtan efter bebisen och då hade jag gått halva graviditeten och varit mer eller mindre likgiltig. Jag tog magbilder på rutin fram till vecka 20, för att det skulle vara rättvist.
Dessa känslor har jag fortfarande svårt att fatta att jag faktiskt kände. Man tänker sig ju en graviditet som något fint, underbart och fantastiskt. Det känns nästan skamligt att jag hatade att vara gravid och att jag ville göra abort där ett tag. Idag är jag dock mer än glad över att jag inte gjorde det, men en liten sorg känner jag, att lillebror inte fick vara efterlängtad från början. Då hade jag nog inte upplevt graviditeten som så tung.
Hur har era graviditeter varit? Har ni haft olika eller hyfsat lika graviditeter, ni som Har fler än ett barn?
Kommentarer (0)
småbarnsmorsa, tvåbarnsmorsa!
2019-05-24 @ 13:51:50
Det har gått så lång tid sedan jag senast bloggade att jag har hunnit bli tvåbarnsmorsa! Kan ni tänka er, att jag numera har två barn? Nej, inte jag heller haha! I alla fall är Clara numera storasyster till en lillebror. Så hur är livet som tvåbarnsförälder? Ja ni får väl hänga här och läsa om hur det är för mig. Hade tänkt att lägga en hel del fokus på just småbarnslivet och hur jag upplever att det är, vad vi gör och hur våra dagar ser ut. En mitt-i-livet-blogg kan man kanske säga. Önskar ni att jag bloggar om något särskilt vad gäller just livet som småbarnsförälder?
Kommentarer (0)
Dunderförkylning
2018-03-21 @ 10:45:21
I söndags passade jag på att besöka TB eftersom Håkan var fullt upptagen med att plugga inför utbildningens sista tenta. Clara verkligen HATAR att åka bil när hon inte är trött och just nu är jag lite trött på vår bil också. Vi behöver åtgärda solinsläppet i baksätet för den ligger oftast på rätt in i babyskyddet. Solskydd som man sätter i fönstrena är uteslutet då de i princip inte hjälper alls. Vi har två sittandes på rutorna där bak nämligen och gör knappt någon skillnad alls. Tror det lutar åt ny bil eller toning av rutorna. Jag kan ju inte hänga upp en filt över babyskyddet liksom. Inte när jag är själv i alla fall.
På vägen hem märkte jag att Clara lät lite tjock i halsen och väl hemma var hon ganska rejält slemmig och hostig. Så pass mycket att hon kräktes av det. Trodde hon fått magsjuka, men hon är bara rejält förkyld. Vi fick åka in till Bäckefors natten till tisdagen för att hon vaknade upp strax innan 00 och lät ssom att hon inte kunde få luft. Lungorna lät dock fint och läkaren trodde att det var slem längre upp i halsen. Clara fick andas in både koksalt och adrenalin, men bara adrenalinet hjälpte. Sedan fick hon nässpray och vi kunde åka hem. Hon sov gott hela vägen hem och sedan fram till 05 ungefär. Ddå lät hon värre och vi packade ihop oss för att åka till NÄL. Vi slapp dock för så fort hon kom upp och fick sitta på golvet var hon superpigg och lät inte lika ansträngd. Det var bara det att hon troligen försökte göra ljud, men att det bara kom rossel. Idag är hon mycket bättre och kunde sova i sängen utan problem i natt. Natten till tisdagen fick jag sova fyra timmar så jag la mig tidigt igår för att få sova lite extra ifall hon skulle ha en jobbig natt även i natt, men hon vaknade bara en gång, åt och somnade inom en halvtimme så det slutade med att jag fick sova nästan tio timmar haha! Så idag känner jag mig utvilad, men stackars Håkan har nog blivit smittad för han lät ordentligt snörvlig när han skulle gå till tåget.
Nu hoppas jag att TB och hennes familj slipper denna jobbiga förkylning!
Kommentarer (0)
Namngivning
2018-03-05 @ 11:33:23
Igår hade vi namngivning för Clara. Typ bättre sent än aldrig. Vi har haft så mycket att göra och tänka på att namngivningen liksom bara inte hunnit planeras. Nu är dock julen och stressiga januari förbi så då tänkte vi att det skulle passa bra. Vi knödde in 15 gäster i vårt hus och det blev helt okej tycker jag. Så svårt när man liksom inte har ett dop eller en ceremoni av något slag, men för oss kändes det bättre att skita i kyrkan och göra något enkelt och okyrkligt. Varken jag eller Håkan är troende och det har känts så fel när vi suttit med på dop så efter alla dop vi varit på bestämde vi oss för att helt enkelt skippa Gud. Clara får välja själv, om hon vill tillhöra någon religion och då får hon också välja själv vilken religion hon då skulle vilja tillhöra.
När folk började droppa in fick de gå en tipspromenad igenom huset, som handlade om Clara. Sammanlagt nio frågor och en bonusfråga. AE vann med sex rätt svar och rätt på bonusfrågan. Det blev en massa taco och sötsaker och Clara fick en massa fina presenter. Lagom stort och avslappnat helt enkelt. Egentligen behövde ju inte Clara något, men på något vis är det svårt för människor att dyka upp på bjudningar utan att ha med sig något. Som tur är fick inte Clara några leksaker. Det har hon i mängder, men hon fick riktigt bra och fina saker. En lära-gå-vagn, matservice i bambufiber, böcker och en sparbörsa.
Ni som har barn, hur har ni gjort kring namngivning? Har ni haft ett dop eller har ni haft en namngivning?
Ni som väntar eller planerar barn, hur tänker ni kring detta?
Kommentarer (0)
Sjukhusbesök
2018-01-09 @ 21:10:08
Idag var Clara på sitt allra första sjukhusbesök. Hon har hostat ganska länge, så läneg jag kan minnas egentligen och det var ju inte så normalt för ett så litet barn. Även om det bara är en hostning per dag. I alla fall tyckte de att hon såg mycket pigg ut och hennes lungor lät bra. De ville dock hålla koll på det så det inte fortsätter eller eskalerar. Just nu var hon i alla fall för liten för att testas för eventuella saker och både bronkit och krupp kunde räknas bort. Hon har ju inga symptom förutom att hon hostar ibland. Eller ja, varje dag egentligen. De är lite med på att det kan röra sig om barnastma, eftersom Håkan hade det när han var liten, men eftersom hon inte är påverkad av hostan så skulle vi avvakta. Vi fick en ny kallelse om två månader ifall det är fortsätter. Vi behövde verkligen inte oroa oss, även om det ändå var bra att vi kollade upp det. Tydligen är det många som kommer in med sina barn i mycket värre skick så Clara var nästan i för bra skick haha!
Måste verkligen säga att det är så himla skönt att ha Dalslands sjukhus så nära. Superduktiga och trevliga läkare och man slipper megalånga köer. Det värsta är att många människor inte känner till vilka avdelningar de har så de ringer NÄL eller Uddevallas sjukhus i stället. Tänk om fler skulle besöka Dalslands sjukhus. Då skulle det uppmärksammas att det behövs och att det mycket troligt också kan utöka. Vet att många klagar över att personalen ofta bryter på något annat språk och att det då är svårt att höra vad de säger, men idag hade vi en dansk läkare som tog emot oss och hon anpassade språket rätt bra så det var inte mycket som vi inte förstod, trots att det lät mer danskt än svenskt. Jättebra med barn märkte jag också för Clara, som just nu tycker att andra människor är läskiga, kunde inte sluta le och babbla med läkaren. Så kolla upp vilka mottagningar Dalslands sjukhus har! Ni kanske slipper både att åka långt och att vänta länge för ett besök.
Tänkte också skryta lite haha. Förälder som jag är. Nej då, men vi fick höra en jätterolig grej om Claras utveckling. Läkaren tyckte att hon var tidig i sin motoriska utveckling. Jag vet inte vad hon baserar det på, men visst har det hänt grejer. Hon kan till exempel sitta nästan helt själv. Hon tippar när hon ska sträcka sig efter någon leksak som ligger för långt bort. Annars sitter hon jättefint och balanserar helt okej. Hennes finmotorik är också utvecklad och hon kan anpassa greppet efter föremålets storlek och form. Så häftigt! Förresten blir hon fem månader på lördag. Kollar man allmänt på utvecklingsstegen så är hon ofta inom den tidigaste åldern i varje steg, men i en bok jag har om barns utveckling så ligger hon ungefär där de flesta barn normalt ligger. Så jag vet inte. Huvudsaken är väl att hon utvecklas och att det liksom bara får ske när hon är redo.
Kommentarer (0)
Sjuk
2018-01-05 @ 20:58:00
Jag har glatt fått vara lite inaktiv här nu, såhär i början på året. I tisdags bröt förylningen äntligen ut. Har gått och varit halvsjuk jättelänge känns det som. Hostat och haft småont i halsen. Fick feber i tisdags och har sedan dess vandrat i någon jäkla dimma typ. Allt det lilla fokus jag orkat ha har jag haft på Clara som just nu är mitt inne i sin utvecklingsperiod. Värre än någonsin. Idag vägrade hon till exempel att både sova och äta. Hon åt ju lite såklart, men tydligen är allt annat mycket roligare än att äta och sova. Plus att det ska bäras JÄMT! Hela tiden ska det bäras. Lägger man ner henne för att få i sig något litet att äta så är det skrik och gråtfest tills någon plockar upp henne. Så nu är jag både dålig och trött i ryggen. Räddningen har varit två vilopauser på 30 minuter vardera och att Håkan kom hem lite tidigare. Clara har alltså bara sovit en timme under hela dagen. Hon totaldäckade vid matningen innan läggdags så imorgon blir det väl upp med tuppen för att hon somnade lite för tidigt. Längtar tills denna period är över. Visst är det jätteroligt att se allt hon lär sig, men hon är så mycket mer krävande också. Inget är skoj liksom. Förutom Håkan då och att titta på när man duschar. För det får jag tack och lov göra! Annars är det bara bära som gäller. Inte hur som helst heller. Man ska bära framåt. Annars ser hon ju inget! Har vi någon sele som kan bära framåt? NEJ! det har vi självklart inte. Det ska införskaffas snarast. Sedan när hon blir en aning större får hon sitta på ryggen om hon fortsätter att vilja bli buren. Att bli buren är alltså något hon gärna vill oavsett vilken fas hon är i livet, men under utvecklingsfaserna är hon extrem!
Men! det finns en sak som är värre. Andra människor som "vet bättre". Vi skämmer bort Clara nämligen, om vi bär henne. Vi behöver inte plocka upp henne när hon är ledsen, det gör inget om hon är det. Ja men som man bäddar får man ligga typ. Idioter säger jag! Jag tänker inte låta mitt barn ligga och gråta sig tyst bara för att ni vet att om fem eller tio minuter så kommer hon att tystna. Ja, det kommer hon troligen göra, men jag vill inte lära henne att jag inte finns där när hon behöver mig. Det är skillnad på att aldrig säga nej till godis, leksaker eller skärmtid och att se till att barnet är tryggt. Det är skillnad på att bära henne som bebis och att alltid skydda henne från gråt. Så sluta säg att jag curlar henne. Hur världen fungerar och begränsningar kommer hon att lära sig tids nog.
Kommentarer (0)
Julfirande
2017-12-27 @ 09:41:23
I vår familj skulle vi ha firat i dagarna fyra. Detta året blev det dock bara tre, som tidigare år. Skillnaden var att vi firade ihop, jag och Håkan. Vanligtvis brukar jag och Håkan fira medd vår respektive familj, men i år har vi ju en egen familj och det kändes inte rätt längre, att dela på oss. Julfirandet började redan dagen före dagen före dopparedagen. Alltså den 22:a december, i Bäckefors. Vi käkade julmiddag med AE, DG, JG, FW och NW. Tyvärr tog jag inga foton denna dagen. Jag hade som vanligt med mig kameran, men inga bilder blev knäppta. Clara var lite förkyld och hostig med så det kändes viktigare att tta hand om henne än att få några bilder.
Den 23:e var vi i Bengtsfors och hade lite uppesittarkväll med CD, UL, BL, JN, ML, ST, RL och JB. Senare på kvällen kom även NH, JG och WG. Det blev inte så mycket uppesittarkväll eftersom Clara var ännu mer förkyld och hostig än dagen innan så vi åkte hem relativt tidigt. Lite tråkigt, men så får det bli. Här fick jag ändå ett par foton (halvdana sådana).
På självaste julafton befann jag mig i Dalskog detta året. Håkans kusiner var där i år så vi kände att det var där vi skulle vara i år. Nästa år blir det troligen Bengtsfors. Denna dagen var Clara väldigt hostig och förkyld, men det blev att vi stannade lite längre än väntat. Vi åt julmiddag och "julkvällsmat" och hade julfika. Det var trevligt, men det hade såklart varit roligare om Clara mått bättre. Vi tog en lång vagnpromenad för att hon skulle få en ordenlig vila mitt i allt stök. Hon sov i nästan två timmar haha. Här fick jag också några foton.
På juldagen var det meningen att vi skulle ha åkt till Ed, men eftersom Clara riskerade att smitta andra bebisar valde vi att stanna hemma. Vi önskar inte någon annan denna förkylning så det kändes bäst att vara hemma och ta det lugnt efter helgens alla körningar. Clara var som sämst denna dagen också. Sov oroligt och åt sämre. Äntligen hade vi också tid att packa upp våra egna julklappar vi hade fått i Bengtsfors. Det är nästan skamligt att säga, men vi öppnade bara några få julklappar på julafton och resten fick vi glatt vänta med till juldagen. Jag är jättenöjd med alla mina klappar, men det jobbigaste är att jag känner att jag varit snål i år. Det har jag egentligen inte, men jag har tänkt lite på hur mycket jag lägger på varje klapp eftersom jag snålar på föräldradagarna. Då får jag inte så mycket ersättning varje månad och med tanke på att hemska januari är på intågande blev jag tvungen att se efter vad saker och ting kostade. Jag är annars van vid att lägga mer till andra än vad jag får tillbaka. I år är det nog tvärt om. Känns lite jobbigt.
I alla fall är Clara på bättringsvägen och inatt fick hon sova hela natten utan att hosta. Vi behövde inte använda nässugen igår kväll heller så det verkar släppa nu.
Hur firar ni jul?
Hoppas ni haft en fin helg!
Avslutar med en liten julbild på Clara
Kommentarer (0)
Busen rullar
2017-12-21 @ 20:26:41
Wohooo! nu kommer mamman här och skryter om din unge igen! Nä, men stolt är jag ju när Clara klarar av nya utmaningar. Hon lär sig och utvecklas hela tiden, men ibland kommer de där stora stegen som man liksom bara inte kan ungå att notera. Hon har börjat rulla från rygg till mage. Faktiskt kan hon inte sluta för det verkar som att hon äntligen försått att det är lättare att se runt i rummen om hon ligger på mage. Dessutom började det genom att hon inte nådde sina leksaker i babygymet. Nu har vi plockat bort gymet för det är så litet har vi märkt. Hon får knappt plats om det också ska ligga leksaker där. Hon rullade ju från mage till rygg strax efter att hon blev två månader så vi har liksom bara gått och väntat på detta sedan dess. Det verkar svårare att rulla från rygg till mage än tvärt om så det är inte så konstigt att hon fixade det långt före rygg till mage. Hon har varit så tidigt med grejer fram tills nu. Nu ligger hon precis i fas med vad som är normalt. I alla fall får det bli inköp av lekmatta nu. Eller är det onödigt att ha? Just nu funkar filtar helt okej, men golven är så glidiga att allt ligger i en hög ganska snabbt. Speciellt när hon nu också försöker febrilt med att ta sig framåt.
Just nu har Clara också fått för sig att hon är ett monster. Hon ändrar röstläget så att hon låter som ett monster. Antar att hon härmar mig efter att jag "käkat upp" hennes händer och fötter hundra gånger nu, haha.
För att ni ska slippa se bebisbilder jämt och ständigt lägger jag in ett foto jag tog när vi var ute på en långpromenad i söndags. Kall dag! minus nio grader var det då vi var ute.
Kommentarer (0)
4 månader
2017-12-13 @ 20:09:12
Idag är det hela fyra månader sedan Clara hade bråttom ut i världen och oj som hon har vuxit! Inte bara fysiskt utan även mentalt. Det är så sjukt kul att se och få vara med om alla nya saker hon lär sig. Hittills har hon hunnit med en massa stora utvecklingssteg och nu är hon påväg in i nästa som lägger grunden för krypandet. Hon har ju redan vänt på sig från mage till rygg, men först nu har hon blivit intresserad av att vända sig från rygg till mage. Hon har liksom förstått att hon ser mycket mer då än när hon ligger på rygg. Hon har fått ett ljud för när hon är hungrig (mämämämä) och hon tycker det är helt okej att ligga i vagnen även om hon är vaken. Hon somnar stenfort om man lägger ner henne inför en promenad. Vart är min galna, och krävande unge? Dessutom ligger hon numera i sin säng vid nattning. Håkan håller hennes hand och jag läser. Inget krångel alls och sedan sover hon oftast supergott fram till åtminstone 06, med ett uppvak för nattmål. Hon skrattar mer nu än tidigare och hon har börjat lyfta rumpan vid magläge för att försöka skjuta sig framåt. Just nu är hon mest som en larv som inte kommer någon stans, men det är liksom en början på krypandet. Helt ofattbart! Nu sitter jag och väntar lite på stormen som är på ingång. Hon har haft några krävande dagar, med dålig aptit och sämst dagsvila, men hon är ändå glad. Hon gillar att leka tittut och att titta på sig själv i spegeln. Mig och Håkan är också kul att titta på, speciellt nät vi äter, haha. För ett par dagar sedan började hon även sticka tummen i munnen så jag antar att nappen inte kommer behövas så mycket mer. Den har hon i och för sig bara när hon ska sova ändå, eller är ledsen. Hon är oftare utan napp än med. Hon är vaken längre stunder och vill sitta och stå mer och mer.
En spännande grej jag läste om denna utvecklingsfas är att många bebisar blir ledsna när människor de inte träffar varje dag pratar med dem. För ett par veckor sedan grät Clara när både min och Håkans mamma interagerade med henne. Barn däremot är helfestliga verkar det som. Nu verkar det inte så farligt längre dock. Och i slutet av denna utvecklingsfas har bebisen lärt sig att förstå vissa ord och kan reagera på "var är...?" frågor. Så nu går vi runt i hela huset och frågar och pekar haha. '
Förresten är Claras förkylning påväg bort så idag var hon med på min cellolektion. Det gick hur bra som helst. Hon var superlugn hela tiden och vi kunde spela under hela lektionen denna gången. Imorgon ska vi iväg till BVC och väga och mäta. Ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit. Storlek 56 säger vi adjö till varje dag nu och säger hej till 62. Allt är inte urvuxet, men mycket.
Passar på att lägga in två bilder på Clara. En när hon var en månad gammal och en som vi tog idag.
Här syns ju en väldigt tydlig fysisk tillväxt.
Kommentarer (0)
wish haul
2017-12-08 @ 20:12:17
När jag var gravid läste jag om olika halsband som hade bjällror. Dessa bjällror skulle ha en lugnande inverkan på barnet i magen och jag tänkte att en sån måste jag ha. Kollade runt lite här och där efter vad som fanns och apdyrt var det om jag skulle köpa här i Sverige. Hittade en jättesöt på wish som kostade 9 kr plus 9 kr i frakt. 18 kr sammanlagt med andra ord. Köpte den och tänkte att är det skräp så har jag inte slösat speciellt mycket ändå. Det trevliga med denna var att man kunde välja till vilken färg man ville ja på bjällran. Jag valde peridot som är födelsestenen för augusti eftersom Clara var beräknad att komma då.
Är nöjd med halsbandet och när nästa barn väntas kommer jag köpa en ny bjällra som representerar den månad det barnet kommer födas i. Det är lite knöligt att få upp själva berlocken, men när man väl vågat ta i lite så är det inga problem. Själva kedjan hade dock kunnat vara lite längre. Jag är ändå ganska kort och bjällran nådde inte ner till magen förrän i vecka 30 typ. Hade visserligen inte någon stor mage, men säkert normalstor. Kan tänka mig att den blir ännu kortare på någon som är lång. Annars plingar den jättegulligt och till och med eleverna gillade när jag plingade runt på skolan.
En grej till! Färgen skavs gärna bort och under det silvriga är det kopparfärgat. Det stör inte mig, men kan vara bra att skriva med för er andra. Även själva bjällran har fått sig lite skav i färgen och är numera lite grå här och där. Märks dock inte om man inte plockar ur den.
Kommentarer (0)
Förkylningstider
2017-12-05 @ 19:37:43
Lilla Clara har blivit dunderfökyld! Mer jobbigt för henne än för oss, med tanke på hur lite hjälpmedel det finns för så små bebisar. Nässug har vi provat, men stackars unge som får stå ut med den. Hon bara gråter och gråter när man ska använda den och näsdropparna är ännu värre! Det är en timme av ren och skär hysteri för det går knappt trösta henne efteråt. Sedan verkar det som att snoret är tillbaka efter 30 minuter igen ändå så vad ska man göra? Jag kan ju inte låta henne bli för täppt heller för då finns det risk för öroninflammation och det vill vi verkligen inte ha. Ringer BVC imorgon och kollar om det finns något smidigare och lindrigare sätt.
Jag har inte vågat gå ut och gå med Clara i vagnen nu när hon är förkyld. Känns som att det bara skulle kunna bli värre av att vara ute. Säkert har jag fel, men jag vill vara helt säker på att det inte blir värre i alla fall. Det tråkiga är bara att vi missade sista babymassagen idag. Clara var inte i skick att gå någonstans och jag ville inte riskera att hon smittade någon annan. Vi skulle ha fått påfyllning på oljan, få göra en utvärdering och få ett diplom. Den har varit så bra! kursen alltså. Jag har masserat Clara varje dag sedan massageträffarna började, förutom idag då. Så tråkigt att missa just sista träffen. Nu får jag ssäkert varken diplomet eller utvärderingen. Oljan var mest ett plus. Sedan skulle gruppen fortsätta träffas om vi ville, men det vet ju jag inget om nu då eftersom vi inte kunde gå dit.
Tänkte att jag avslutar dagens inlägg med att rekommendera babymassage. Clara sover mycket bättre både på dagen och på natten sedan vi började massera. Hon gillar inte att masseras överallt, men det mesta tycker hon om och det har verkat på alla andra barn som att de också gillat det. Så går ni i väntans tider så passa på att höra om er BVC erbjuder det.
Kommentarer (0)
Claras rutiner
2017-12-05 @ 10:00:00
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av de rutiner vi lyckats få till i vardagen när det gäller Clara. Fram till hon var två månader existerade inga rutiner. Det blev som det blev. Hon sov, åt och sa till när det var dags för respektive grej. Riktiga rutiner fick vi nog inte till förrän hon började sova i egen säng och framför allt när vi började natta henne i sovrummet. Tidigare somnade hon alltid i vår famn och vi la ner henne i babynestet som ligger i soffan än idag. För att göra det så bra som möjligt har vi skapat rutiner utifrån hennes egna rutiner. Det var inte förrän jag började anteckna hennes mat och sömn som jag såg att hon egentligen hade regelbundna sov och mattider. Vi utnyttjade helt enkelt dessa och har endast ruckat lite på dem för att det ska passa med mina cellolektioner. Det är ju tråkigt för mig, Clara och celloläraren om Clara bara är ledsen och gråter under lektionen liksom. Än så länge finns det inga fasta rutiner för hela dagen, då man uppenbarligen inte kan bestämma när bebisen ska vara hungrig eller trött. Jag har valt att aldrig väcka henne när hon sover också eftersom jag är övertygad om att hon känner själv när hon är trött och när hon har sovit klart, när hon är hungrig osv. De rutiner vi fått till hittills är hennes tidiga eftermiddagssömn och hennes seneftermiddagssömn. Hon sover nästan alltid mellan 13 och 14. Då vaknar hon lagom och är pigg under cellolektionen som börjar 14:30 och klockan 16 tar vi en vagnpromenad så att jag säkrar hennes sista dagsvila innan hon nattas. Hon nattas alltid mellan 18:30 och 19:00. Någon gång där emellan somnar hon när jag läser Nalle Puh för henne. Sedan vaknar hon oftast inte förrän mellan 04 och 07. Klockan 10 har vi dessutom numera en massagestund och jag måste säga att alla dessa rutiner som äntligen blivit fasta har fått Clara att sova mycket bättre och det har hjälpt mig att planera dagen lite bättre. Jag vet liksom vad som händer vid dessa tider.
Ibland kan det dock hända saker som gör att hennes tider ruckas lite hit och dit, men sällan mer än 30 min. Hon är ju bara människa och det går inte bestämma allt. Det viktigaste är att hon får sin vila med jämna mellanrum så hon är pigg och glad under dagen. Jag är himla glad över kvällstiden jag och Håkan får för oss själva och att Clara ändå tycker att det är lite skoj att hänga medd på diverse hushållssysslor. Jag kan till exempel duscha utan problem numera, tack vare att jag upptäckt vissa rutiner hon har.
Hur ser era dagar ut? har ni rutiner?
Kommentarer (0)
Julmarknadsköp
2017-12-04 @ 21:16:02
Jag lovade ju att visa bild på mitt marknadsköp jag gjorde till Clara. Samtliga köp är hantverk från lokala hantverkare.
Man kan ju säga att detta blir hennes julklappar. Hon är ju så liten än så vi har faktiskt tänkt att skippa klappar till henne i år. Nästa år, när hon ändå hunnit fylla ett år, då kan hon få klappar. Hon får säkert en och annan klapp av andra, men jag kan tänka mig att hon tycker det är mer kul med passligt papper än med kläder och leksaker. Ni som har små bebisar, hur gör ni med julklappar?
Kommentarer (0)
Mysig helg
2017-11-26 @ 20:50:40
Vi har haftt en så mysig helg. I fredags var jag på veckans babymassage. Mysigt som vanligt, men Clara var inte helt nöjd under hela massagen så hon fick sitta upp och greja med leksaker under en stund. När allt var färdigt satt vi föräldrar kvar en liten stund och pratade lite om allt möjligt. Alltid kul när alla liksom inte bara drar så snabbt de kan. Ser fram emot nästa veckas massage. Clara stensomnade efter massagen, vilket inte var konstigt. Hon har så svårt att komma till ro på förmiddagen så hon somnar oftast inte förrän närmare 12 fastän hon varit vaken sedan 07. Då blir hon så gnällig och hängig.
Igår var det julmarknad här i Mellerud. En ganska liten en, men det fanns en massa fina saker. Vi passade på att gå tillsammans med JG, FW, NW, DG och AE. Jag tänkte att jag skulle ha letat efter något till farmor, som gillar hantverk och sånt där. Hittade inget till henne, men till Clara hittade jag tre saker. En napphållare, en dreglis och en sovkompis. Napphållare trodde vi inte att vi skulle behöva, förrän vi upptäckte hur jobbigt det är att ständigt böja sig ner till golvet för att plocka upp nappen. Extra jobbigt när hon tappar nappen utomhus. Superbra grej med andra ord. Dreglisen var så söt så den var jag bara tvungen att köpa och sovkompisen blev jag jätteglad över att hitta. Vi har länge funderat på att köpa en sovorm till spjälsängen då babynestet är lite litet för henne nu. De har dock kostat så mycket så vi har liksom mer varit inne på att kanske sy en. Nu slapp vi det. Den är inte lika lång som en sovorm, men den duger perfekt ändå plus att hon kan ha den längre. Får lägga in foton på grejerna imorgon. Har glömt att ta kort på dem. Den kostade i alla fall 95 kronor och var sydd av en lokal hantverkare. Suveränt tyckte jag! Efter marknaden följde AE och DG med hem för att fixa lite till med garaget. Allt tar så mycket längre tid när man har barn så vi är mest glada över att garaget kommer vara klart innan årets slut.
Idag var vi hemma hos mina föräldrar, som vi brukar vara på söndagar. Tyvärr tummar det på Claras rutiner och hon blir så trött så hon bara gråter störtfloder och somnar en timme innan hennes egentliga läggningstid på grund av att hon somnar i bilen dit och hem. Annars tycker hon att det är kalas att åka iväg och träffa människor. Idag och igår har hon babblat järnet. Bara pratat och pratat, testat nya ljud och sådär. Så himla roligt och hon tycker det är så kul själv också haha.
Har ni börjat handla julklappar än eller brukar ni vara ute i sista minuten?
Kommentarer (0)
Fikaträff och bebismys
2017-11-23 @ 19:58:51
Nej, jag har inte glömt bort bloggen. Jag har bara haft en liten Clara Bus som inte velat sova så bra på dagen och en massa att göra. Det är himla tur att vi inte haft någon födelsedag att fira denna månaden (alla ligger i januari). Jag hade knappt hunnit med. Hela månaden har varit smockad med aktiviteter och träffar så idag var det riktigt skönt att bara ha en mysig fikastund med EW, som också är föräldraledig. Faktiskt så är det bara fyra dagar mellan våra små. Första gången vi sågs med bebisar utanpå magen var de så små att de inte var speciellt intresserade av varandra, men nu! Ojoj vad det hänt saker! NW var värsta solstrålen medan Clara hade en massa nytt att titta på, plus en bebis. Det kommer bli ännu roligare när de kan sitta upp och greja mer. Ska bli spännande att se hur deras intresse för varandra kommer utvecklas med tiden. De ska ju trots allt träffas lite då och då. Extra kul att det blev så tätt mellan dem. De satt till och med och växlade några ord (ljud) med varandra haha. Så gulligt. De ligger så lika i utvecklingen så det är ju kul att prata om det också då det är så aktuellt för båda två.
Fick lite söta bilder på dem också, men som vanligt hade jag helt fel objektiv för inomhusfoto... så tröttsamt att jag inte lär mig någon gång. Det gick ju okej ändå, men lite fel fokus ibland.
Det blev lite mycket för Clara till slut haha. Hon har knappt sovit en blund idag så hon var inte på sitt allra bästa humör, men nu ligger hon äntligen nerbäddad i sin säng. Känns som att NW inspirerade henne lite också för när hon fått sig en kort lur i bilen på vägen hem var hon sprudlande glad och babblade på mer än någonsin. Hon behöver nog en babbelkompis som pratar samma språk som henne hihi.
Ser fram emot nästa gång vi ses!
Kommentarer (0)
Återträff i föräldragruppen
2017-11-18 @ 20:09:35
Igår var det återträff på den föräldragrupp vi gick i under graviditeten. Jag har varit så nyfiken på hur vad det blev för bebisar av alla magar. Vi var ju sex föräldrapar och av dessa sex hade tre par tagit reda på kön, två hade inte kunnat se och så vi då som inte ville veta. Det blev en himla massa flickor. Trodde ju att vi skulle få en pojk, men det blev en liten Clara. Annars verkar det som att det bara blev en pojk i gruppen. Lite snedfördelat. Det var också bara vi som fick för tidigt. Lite roligt på ett vis då det blev flera barn som föddes runt Claras datum. Det var också bara vi som fått åka till annat sjukhus. Fick höra attt det var extra många som blivit skickade från NÄL i år, jämfört med tidigare år. Typiskt att det skulle bli vi då. Framför allt när det var typ bara det som jag oroat mig för under graviditeten. Nästa gång hinner vi nog inte fram om vi blir skickade dit.
Åter till träffen. Det var himla kul att träffa alla igen! Man har ju sett några under sommarens gång. Det var så intressant att höra om de andras förlossningar och hur olika det kan vara trots att vi alla går igenom samma sak. Så himla sönt också att kunna prata av sig om saker som hänt och händer, om hur bebisarna är och få lite tips från andra. Fick ännu en gång tips om babysim så jag måste verkligen ringa på måndag och höra hur det är med deltagandet och vad som gäller.
Någon som haft sitt barn på babysim? Är det så bra och kul som andra får det att låta? Har ju bara hört bra om det.
Kommentarer (0)
Genustänket
2017-11-14 @ 20:49:33
När Clara började växa ur storlek 50 passade jag på att köpa lite kläder i storlek 56. Vi har alltid varit helt säkra på att vi vill uppfostra våra barn med genustänk. Eftersom vi inte ville ta reda på kön blev det mycket neutralt. Upptäckte att det är ganska svårt faktiskt, att försöka vara neutral. Det mesta går antingen i blått eller rosa. Upplever dock att färgerna varierar mer på "pojkkläder" än på "flickkläder" och det syns klart och tydligt vart gränsen går i butikerna. Newbie på Kappahl upplever jag som de mest neutrala, men samtidigt finns det en tydlig gräns bland kläderna när man går och titttar. När Clara väl kom fick vi en massa fina presenter av nära och kära, men till min fasa valde alla, förutom en, att köpa rosa saker. Min mamma hade sparat en massa från när jag och mina syskon var bebisar och där var det mest rosa som var kvar också. Höll på att krevera när jag förstod att Clara nog alltid kommer att få typiska flickkläder av andra. Jag och Håkan har undivkit rosa så mycket det går. Som ni ser på bilderna ovan är det inte något rosa alls. Möjligen någon liten detalj. Men! och det är ett stort men, kom jag på att genustänk inte egentligen innebär att man ska undvika vissa saker. Alltså att tänka att barnet inte ska ha vissa färger eller plagg bara för att det är en flicka eller en pojke liksom. Vad har jag för genustänk om jag utesluter vissa saker och vad lär jag mitt barn då? Jag vill ju lära mitt barn att hen får ha vilka kläder den vill, vilka leksaker den tycker är kul och så småning om vilket jobb den vill kämpa för. Då är det ju heltokigt om barnet inte får uppleva allt som en människa möjligen kan uppleva. Hittills har Clara burit långt fler kläder som antingen är neutrala eller åt det pojkigare hållet, än rosa och "flickiga". Hennes rum innehåller inget rosa alls för jag har varit så upptagen med att inte ha det flickigt, att jag glömt bort att jag ju vill att hon ska uppleva hela färgcirkeln. Det sänder ju också ett budskap liksom.
Förresten måste jag spy lite galla över klänningar! Hur otympliga som helst och sitter inte på plats. Fattar inte varför det ens finns klänningar för riktigt små bebisar. Jag har knappt använt det på Clara på grund av att de aldrig sitter på plats. Så fort hon kör lite bengympa i babysittern eller i babygymmet så sitter klänningen uppe i armhålorna. Samma sak om man bär på henne. Det är liksom vara-still-kläder, men vilket barn är så still?
Hur tänker ni eller har ni tänkt när det kommer till babiskläder?
Kommentarer (0)
