För ett par dagar sedan skrev jag ju min förlossningsberättelse och jag kände ganska omgående efter att lilla Clara var ute att jag lätt hade kunnat göra om det igen. Insåg inte då att föräldraskapet inte är det lättaste alltid. Det ser så enkelt och harmoniskt ut. Förlossningen var en fis i rymden jämfört med det som kommer efteråt. Misstolka mig rätt, älskar min lilla tjej och att vara mamma och ångrar absolut ingenting, men allt är inte mysigt och harmoniskt. Jag såg framför mig att vi skulle mysa i soffan, amningen skulle bara gå och vi skulle kunna gå på långa härliga promenader i höstsolen. Det är verkligen inte så enkelt! Det myser i soffan är det enda som stämmer just nu :P Clara är riktigt närhetstörstande. Hon ligger nästan konstant på mitt eller H:s bröst för lägger man bort henne tar det två minuter max innan hon gallskriker. Barnvagnen har vi använt två gånger än så länge för där blir hon också ledsen. Bärsjal är min räddning! Där i älskar hon att ligga och jag hinner få i mig frukost åtminstone. Amningen har inte funkat alls och toaletten får jag gå på med Clara i sjal om jag inte låter henne vara ledsen en kort stund. Amningen har nog varit värst faktiskt. Slutade när Clara fyllde två veckor och mina bröstvårtor är inte läkta än. Misstänker ett enormt sugbehov i kombination med för lite mjölk. Vi hade varit på flera BVC-besök på grund av dålig viktuppgång. På bröstet kunde hon snutta i två timmar och ändå vara missnöjd efteråt. Trots bra grepp uppstod djupa sprickor som både blödde och varade. Såg ut som att jag hade en vampyrbebis efter amning. Bävade inför att Clara skulle vakna och vara hungrig och jag skulle vara tvungen att sitta och ha skitont i upp till två timmar, så efter två veckor stod jag inte ut längre. Pumpade regelbundet i några dagar, men fick inte ut så mycket mjölk som Clara krävde så nu är det ersättning all the way. Blev inte mamma förrän i lördags och kunde inte njuta av vår fina lilla bebis förrän jag gav upp amningen. Blev sjukt besviken och kände mig skyldig tills jag upptäckte att hon helt plötsligt blev mätt och gick upp i vikt. Nu är det bara att kämpa vidare med att vänja henne vid att ligga någon annan stans än på mig och H :P Är glad att man kan lägga ifrån sig henne på nätterna i alla fall. Då har vi lite chans till sömn några timmar ^^

 

Hade varit spännande att höra hur andra förstagångsmamor upplevt spädbarnstiden i jämförelse med hur förväntningarna såg ut. Skriv gärna hur det var för er! :)

För ett par dagar sedan skrev jag ju min förlossningsberättelse och jag kände ganska omgående efter att lilla Clara var ute att jag lätt hade kunnat göra om det igen. Insåg inte då att föräldraskapet inte är det lättaste alltid. Det ser så enkelt och harmoniskt ut. Förlossningen var en fis i rymden jämfört med det som kommer efteråt. Misstolka mig rätt, älskar min lilla tjej och att vara mamma och ångrar absolut ingenting, men allt är inte mysigt och harmoniskt. Jag såg framför mig att vi skulle mysa i soffan, amningen skulle bara gå och vi skulle kunna gå på långa härliga promenader i höstsolen. Det är verkligen inte så enkelt! Det myser i soffan är det enda som stämmer just nu :P Clara är riktigt närhetstörstande. Hon ligger nästan konstant på mitt eller H:s bröst för lägger man bort henne tar det två minuter max innan hon gallskriker. Barnvagnen har vi använt två gånger än så länge för där blir hon också ledsen. Bärsjal är min räddning! Där i älskar hon att ligga och jag hinner få i mig frukost åtminstone. Amningen har inte funkat alls och toaletten får jag gå på med Clara i sjal om jag inte låter henne vara ledsen en kort stund. Amningen har nog varit värst faktiskt. Slutade när Clara fyllde två veckor och mina bröstvårtor är inte läkta än. Misstänker ett enormt sugbehov i kombination med för lite mjölk. Vi hade varit på flera BVC-besök på grund av dålig viktuppgång. På bröstet kunde hon snutta i två timmar och ändå vara missnöjd efteråt. Trots bra grepp uppstod djupa sprickor som både blödde och varade. Såg ut som att jag hade en vampyrbebis efter amning. Bävade inför att Clara skulle vakna och vara hungrig och jag skulle vara tvungen att sitta och ha skitont i upp till två timmar, så efter två veckor stod jag inte ut längre. Pumpade regelbundet i några dagar, men fick inte ut så mycket mjölk som Clara krävde så nu är det ersättning all the way. Blev inte mamma förrän i lördags och kunde inte njuta av vår fina lilla bebis förrän jag gav upp amningen. Blev sjukt besviken och kände mig skyldig tills jag upptäckte att hon helt plötsligt blev mätt och gick upp i vikt. Nu är det bara att kämpa vidare med att vänja henne vid att ligga någon annan stans än på mig och H :P Är glad att man kan lägga ifrån sig henne på nätterna i alla fall. Då har vi lite chans till sömn några timmar ^^

 

Hade varit spännande att höra hur andra förstagångsmamor upplevt spädbarnstiden i jämförelse med hur förväntningarna såg ut. Skriv gärna hur det var för er! :)