Idag är det hela fyra månader sedan Clara hade bråttom ut i världen och oj som hon har vuxit! Inte bara fysiskt utan även mentalt. Det är så sjukt kul att se och få vara med om alla nya saker hon lär sig. Hittills har hon hunnit med en massa stora utvecklingssteg och nu är hon påväg in i nästa som lägger grunden för krypandet. Hon har ju redan vänt på sig från mage till rygg, men först nu har hon blivit intresserad av att vända sig från rygg till mage. Hon har liksom förstått att hon ser mycket mer då än när hon ligger på rygg. Hon har fått ett ljud för när hon är hungrig (mämämämä) och hon tycker det är helt okej att ligga i vagnen även om hon är vaken. Hon somnar stenfort om man lägger ner henne inför en promenad. Vart är min galna, och krävande unge? Dessutom ligger hon numera i sin säng vid nattning. Håkan håller hennes hand och jag läser. Inget krångel alls och sedan sover hon oftast supergott fram till åtminstone 06, med ett uppvak för nattmål. Hon skrattar mer nu än tidigare och hon har börjat lyfta rumpan vid magläge för att försöka skjuta sig framåt. Just nu är hon mest som en larv som inte kommer någon stans, men det är liksom en början på krypandet. Helt ofattbart! Nu sitter jag och väntar lite på stormen som är på ingång. Hon har haft några krävande dagar, med dålig aptit och sämst dagsvila, men hon är ändå glad. Hon gillar att leka tittut och att titta på sig själv i spegeln. Mig och Håkan är också kul att titta på, speciellt nät vi äter, haha. För ett par dagar sedan började hon även sticka tummen i munnen så jag antar att nappen inte kommer behövas så mycket mer. Den har hon i och för sig bara när hon ska sova ändå, eller är ledsen. Hon är oftare utan napp än med. Hon är vaken längre stunder och vill sitta och stå mer och mer. 

 

En spännande grej jag läste om denna utvecklingsfas är att många bebisar blir ledsna när människor de inte träffar varje dag pratar med dem. För ett par veckor sedan grät Clara när både min och Håkans mamma interagerade med henne. Barn däremot är helfestliga verkar det som. Nu verkar det inte så farligt längre dock. Och i slutet av denna utvecklingsfas har bebisen lärt sig att förstå vissa ord och kan reagera på "var är...?" frågor. Så nu går vi runt i hela huset och frågar och pekar haha. '

 

Förresten är Claras förkylning påväg bort så idag var hon med på min cellolektion. Det gick hur bra som helst. Hon var superlugn hela tiden och vi kunde spela under hela lektionen denna gången. Imorgon ska vi iväg till BVC och väga och mäta. Ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit. Storlek 56 säger vi adjö till varje dag nu och säger hej till 62. Allt är inte urvuxet, men mycket. 

 

Passar på att lägga in två bilder på Clara. En när hon var en månad gammal och en som vi tog idag.

Idag är det hela fyra månader sedan Clara hade bråttom ut i världen och oj som hon har vuxit! Inte bara fysiskt utan även mentalt. Det är så sjukt kul att se och få vara med om alla nya saker hon lär sig. Hittills har hon hunnit med en massa stora utvecklingssteg och nu är hon påväg in i nästa som lägger grunden för krypandet. Hon har ju redan vänt på sig från mage till rygg, men först nu har hon blivit intresserad av att vända sig från rygg till mage. Hon har liksom förstått att hon ser mycket mer då än när hon ligger på rygg. Hon har fått ett ljud för när hon är hungrig (mämämämä) och hon tycker det är helt okej att ligga i vagnen även om hon är vaken. Hon somnar stenfort om man lägger ner henne inför en promenad. Vart är min galna, och krävande unge? Dessutom ligger hon numera i sin säng vid nattning. Håkan håller hennes hand och jag läser. Inget krångel alls och sedan sover hon oftast supergott fram till åtminstone 06, med ett uppvak för nattmål. Hon skrattar mer nu än tidigare och hon har börjat lyfta rumpan vid magläge för att försöka skjuta sig framåt. Just nu är hon mest som en larv som inte kommer någon stans, men det är liksom en början på krypandet. Helt ofattbart! Nu sitter jag och väntar lite på stormen som är på ingång. Hon har haft några krävande dagar, med dålig aptit och sämst dagsvila, men hon är ändå glad. Hon gillar att leka tittut och att titta på sig själv i spegeln. Mig och Håkan är också kul att titta på, speciellt nät vi äter, haha. För ett par dagar sedan började hon även sticka tummen i munnen så jag antar att nappen inte kommer behövas så mycket mer. Den har hon i och för sig bara när hon ska sova ändå, eller är ledsen. Hon är oftare utan napp än med. Hon är vaken längre stunder och vill sitta och stå mer och mer. 

 

En spännande grej jag läste om denna utvecklingsfas är att många bebisar blir ledsna när människor de inte träffar varje dag pratar med dem. För ett par veckor sedan grät Clara när både min och Håkans mamma interagerade med henne. Barn däremot är helfestliga verkar det som. Nu verkar det inte så farligt längre dock. Och i slutet av denna utvecklingsfas har bebisen lärt sig att förstå vissa ord och kan reagera på "var är...?" frågor. Så nu går vi runt i hela huset och frågar och pekar haha. '

 

Förresten är Claras förkylning påväg bort så idag var hon med på min cellolektion. Det gick hur bra som helst. Hon var superlugn hela tiden och vi kunde spela under hela lektionen denna gången. Imorgon ska vi iväg till BVC och väga och mäta. Ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit. Storlek 56 säger vi adjö till varje dag nu och säger hej till 62. Allt är inte urvuxet, men mycket. 

 

Passar på att lägga in två bilder på Clara. En när hon var en månad gammal och en som vi tog idag.