Idag var det dags för ytterligare ett bvc-besök och jag hade planerat att ha en trevlig liten picnic-stund med Clara efteråt. Vi besöker sällan ortens lekparker och jag blev son vanligt påmind om varför. Det går liksom inte vistas i en lekpark utan att någon slags hysteri bryter ut. Jag tänkte ju att en timme nog skulle kunna vara lagom. Clara tyckte mer att två timmar var lagom och att något mellanmål inte alls skulle ätas för vem hinner det när man ska åka kana, gunga och gräva? Vi gick hemifrån klockan 10 i morse och var inte hemma förrän klockan 14. Under den här tiden lyckades jag få henne att äta 1/6 smörgås... Vid 13:30 upptäckte hon själv att hon nog var sjukt hungrig och då hade jag tjatat om lunch i drygt en timme och dessutom försökt sätta henne i vagnen, för att gå hem. Med ben och armar som sprattlade åt alla håll gav jag upp så hon fick helt enkelt upptäcka själv varför vi behövde gå hem och göra lunch. När hon då stod där klockan halv två och flera barnfamiljer hade kommit och gått, kände jag mig riktigt usel som inte kunde få med mig henne hem när det var dags. För de andra var det inga problem, men eftersom Clara är i någon slags prövofas just nu så blir det en jäkla kamp varje gång vi besöker en lekpark. Det är under extremt mycket gråt och skrik som man till slut får med sig henne därifrån. Ibland strejkar hon totalt och jag får antingen bära henne hem eller bara sitta bredvid och låta henne gråta klart. Kommer vi någonsin att kunna leka i en lekpark utan att det innebär totalt kaos när man ska hem? Det blir liksom kaos hur jag än gör. Kaos om man samtalar om det på ett lugnt vis, kaos om man bara ska gå, kaos om man låter henne hållas och så vidare. Någon som har tips på hur man förbereder små barn på hemgång? Gärna tips på hur man får små barn att komma till ro att äta när man inte är hemma.

Idag var det dags för ytterligare ett bvc-besök och jag hade planerat att ha en trevlig liten picnic-stund med Clara efteråt. Vi besöker sällan ortens lekparker och jag blev son vanligt påmind om varför. Det går liksom inte vistas i en lekpark utan att någon slags hysteri bryter ut. Jag tänkte ju att en timme nog skulle kunna vara lagom. Clara tyckte mer att två timmar var lagom och att något mellanmål inte alls skulle ätas för vem hinner det när man ska åka kana, gunga och gräva? Vi gick hemifrån klockan 10 i morse och var inte hemma förrän klockan 14. Under den här tiden lyckades jag få henne att äta 1/6 smörgås... Vid 13:30 upptäckte hon själv att hon nog var sjukt hungrig och då hade jag tjatat om lunch i drygt en timme och dessutom försökt sätta henne i vagnen, för att gå hem. Med ben och armar som sprattlade åt alla håll gav jag upp så hon fick helt enkelt upptäcka själv varför vi behövde gå hem och göra lunch. När hon då stod där klockan halv två och flera barnfamiljer hade kommit och gått, kände jag mig riktigt usel som inte kunde få med mig henne hem när det var dags. För de andra var det inga problem, men eftersom Clara är i någon slags prövofas just nu så blir det en jäkla kamp varje gång vi besöker en lekpark. Det är under extremt mycket gråt och skrik som man till slut får med sig henne därifrån. Ibland strejkar hon totalt och jag får antingen bära henne hem eller bara sitta bredvid och låta henne gråta klart. Kommer vi någonsin att kunna leka i en lekpark utan att det innebär totalt kaos när man ska hem? Det blir liksom kaos hur jag än gör. Kaos om man samtalar om det på ett lugnt vis, kaos om man bara ska gå, kaos om man låter henne hållas och så vidare. Någon som har tips på hur man förbereder små barn på hemgång? Gärna tips på hur man får små barn att komma till ro att äta när man inte är hemma.