Är det någon folk ser snett på så är det mig. I alla fall när konstiga människor tar kontakt med mig på offentliga ställen och jag svarar tillbaka. Svenskar är så sjukt rädda för att vara sociala, speciellt med okända människor som ser annorlunda ut. Idag var en såndär dag, då folk tittade konstigt på mig eftersom jag pratade med en tant och gubbe som såg allmänt skogsmulliga ut. Gubben hade tejpat på något konstigt på sina glasögon, hade klippt söner ena byxbenet och hade den äldsta kepsen i välrdhistorien. I jämförelse såg tanten (hans fru?) väldigt normal ut. Hon var väl egentligen "normal" (ogillar ordet) i allmänhet också, men folk kunde inte sluta se snett. Vad fasiken är folk så jäkla rädda för? Det var två helt vanliga människor som frågade några saker och som visade sig vara otroligt vänliga. Bara för att de såg annorlunda ut, vilket gubben också berättade om, så vågade ingen ens svara dem när de frågade något. Mitt hjärta brast lite när han berättade att han visste att han var annorlunda och att folk reagerade negativt på det, men trots detta var han helt öppen och jätteglad över att jag inte direkt verkade bry mig. Jag hoppas innerligt att det faktiskt är så, att jag struntar i hur människor ser ut. Jag vet dock att jag också kan reagera på sånt som sticker ut, men jag skulle nog aldrig ignorera någon om någon behöver hjälp med något eller vill fråga något. 

 

Sluta vara så himla rädda för annorlunda och "konstiga" människor. Var öppen istället så blir världen så himla mycket roligare och större. Hur roligt hade det varit att gå utanför dörren om man visste att alla man mötte skulle se likadana ut, föra sig på samma sätt och alla var lika asociala? Inte kul alls skulle jag säga, men det är ju jag ^^

Är det någon folk ser snett på så är det mig. I alla fall när konstiga människor tar kontakt med mig på offentliga ställen och jag svarar tillbaka. Svenskar är så sjukt rädda för att vara sociala, speciellt med okända människor som ser annorlunda ut. Idag var en såndär dag, då folk tittade konstigt på mig eftersom jag pratade med en tant och gubbe som såg allmänt skogsmulliga ut. Gubben hade tejpat på något konstigt på sina glasögon, hade klippt söner ena byxbenet och hade den äldsta kepsen i välrdhistorien. I jämförelse såg tanten (hans fru?) väldigt normal ut. Hon var väl egentligen "normal" (ogillar ordet) i allmänhet också, men folk kunde inte sluta se snett. Vad fasiken är folk så jäkla rädda för? Det var två helt vanliga människor som frågade några saker och som visade sig vara otroligt vänliga. Bara för att de såg annorlunda ut, vilket gubben också berättade om, så vågade ingen ens svara dem när de frågade något. Mitt hjärta brast lite när han berättade att han visste att han var annorlunda och att folk reagerade negativt på det, men trots detta var han helt öppen och jätteglad över att jag inte direkt verkade bry mig. Jag hoppas innerligt att det faktiskt är så, att jag struntar i hur människor ser ut. Jag vet dock att jag också kan reagera på sånt som sticker ut, men jag skulle nog aldrig ignorera någon om någon behöver hjälp med något eller vill fråga något. 

 

Sluta vara så himla rädda för annorlunda och "konstiga" människor. Var öppen istället så blir världen så himla mycket roligare och större. Hur roligt hade det varit att gå utanför dörren om man visste att alla man mötte skulle se likadana ut, föra sig på samma sätt och alla var lika asociala? Inte kul alls skulle jag säga, men det är ju jag ^^