Blev lite irriterad över dagens föreläsare. Det var ganska tydligt att hen jobbade inom socialen då hen försvarade socialens handlingar. Mest arg blev jag dock på vissa kommentarer hen gjorde och tyvärr var detta det enda jag antecknade plus mina egna tankar kring kommentarerna. 

"Det är ju bara 3% av alla sveriges barn som lever i utsatta situationer, så det är ju inte så många"

 

Min tanke: -Nej, men de finns och då spelar det ingen roll om det är en liten del av befolkningen. Detta var dock inget som föreläsaren såg då hen inte ens tog upp detta. Hen menade också att vi troligen inte kommer att möta sådana här barn eftersom de är så få. Detta är inget vi kan veta redan nu. Vi ska vara lärare i minst 30 år framöver och sannolikheten att man träffar på ett barn i miserabla förhållanden är ganska stor. Det är viktigare att veta att dessa barn existerar och att vi kan komma att få hantera otänkbara situationer än att veta hur många barn som tvingas leva odrägligt.

 

"Barn i Sverige har bra levnadsförhållanden. Mår någon dåligt så är det klart att denne gör detta, men jämfört med andra länder så har barnen det bra i detta landet"

 

Min tanke: Alla barn i Sverige lever inte ett bra liv. Det finns de barn som inte får mat förutom när de är i skolan. Det finns de barn som blir slagna så hårt att de inte kan röra kroppsdelar på veckor och det finns de barn som till och med bli ihjälslagna eller körs till sjukhus för sent. Jämfört med andra länder tycker vi att vi har det bra och de barn som lever fattigt syns inte lika mycket som fattiga barn i till exempel Afrika. Det behövs mer info om fattigdom i Sverige för vare sig ni vill tro det eller ej så existerar det.

 

"Det finns de gånger då socialen inte kunnat göra sitt jobb. Till exempel i ... är det just nu så många barn som behöver hjälp att socialen inte kan sköta sitt jobb som de ska"

Min tanke: -Nyss var det inte så många barn i Sverige som är i behov av hjälp, som blir försummade. Kommentaren uppfattade jag som en undanflykt. Skulle en lärare säga att man inte kan hjälpa alla barn i klassen skulle föräldrarna bli galna. Deras barn får ju inte den undervisning de har rätt till. Vart finns barnens rättigheter till hjälp när det gäller deras livsvillkor? Det finns inget som kan vara en tillräckligt bra ursäkt att inte hjälpa ett barn som blir misshandlad!

Föreläsaren berättade också om en tjej som de var tvugna att tvångsomhänderta och betonade verkligen hur tjejen såg ut vid tillfället. Jag kände mig träffad kan jag säga! Hen beskrev tjejen med att hon hade svartfärgat hår och piercingar. det lät precis som att det bara kunde vara fel på flickan. Att utseendet gjorde det så himla uppenbart att hon hade det jobbigt. Föreläsaren avslutade med att berätta om en kille som hade kommit in storgråtandes till hen då hans flickvän hade gjort slut. Hen var "förbannad" på tjejen som hade gjort slut med honom eftersom tjejen agerat som hans känslomässiga stöttpelare. 

 

Jag antar att föreläsningen gav mig ganska mycket ändå med tanke på vad jag själv reagerade på. Jag var dock ganska arg efteråt, med tanke på hur föreläsaren hade uttryckt sig när hen sa vissa saker.

Blev lite irriterad över dagens föreläsare. Det var ganska tydligt att hen jobbade inom socialen då hen försvarade socialens handlingar. Mest arg blev jag dock på vissa kommentarer hen gjorde och tyvärr var detta det enda jag antecknade plus mina egna tankar kring kommentarerna. 

"Det är ju bara 3% av alla sveriges barn som lever i utsatta situationer, så det är ju inte så många"

 

Min tanke: -Nej, men de finns och då spelar det ingen roll om det är en liten del av befolkningen. Detta var dock inget som föreläsaren såg då hen inte ens tog upp detta. Hen menade också att vi troligen inte kommer att möta sådana här barn eftersom de är så få. Detta är inget vi kan veta redan nu. Vi ska vara lärare i minst 30 år framöver och sannolikheten att man träffar på ett barn i miserabla förhållanden är ganska stor. Det är viktigare att veta att dessa barn existerar och att vi kan komma att få hantera otänkbara situationer än att veta hur många barn som tvingas leva odrägligt.

 

"Barn i Sverige har bra levnadsförhållanden. Mår någon dåligt så är det klart att denne gör detta, men jämfört med andra länder så har barnen det bra i detta landet"

 

Min tanke: Alla barn i Sverige lever inte ett bra liv. Det finns de barn som inte får mat förutom när de är i skolan. Det finns de barn som blir slagna så hårt att de inte kan röra kroppsdelar på veckor och det finns de barn som till och med bli ihjälslagna eller körs till sjukhus för sent. Jämfört med andra länder tycker vi att vi har det bra och de barn som lever fattigt syns inte lika mycket som fattiga barn i till exempel Afrika. Det behövs mer info om fattigdom i Sverige för vare sig ni vill tro det eller ej så existerar det.

 

"Det finns de gånger då socialen inte kunnat göra sitt jobb. Till exempel i ... är det just nu så många barn som behöver hjälp att socialen inte kan sköta sitt jobb som de ska"

Min tanke: -Nyss var det inte så många barn i Sverige som är i behov av hjälp, som blir försummade. Kommentaren uppfattade jag som en undanflykt. Skulle en lärare säga att man inte kan hjälpa alla barn i klassen skulle föräldrarna bli galna. Deras barn får ju inte den undervisning de har rätt till. Vart finns barnens rättigheter till hjälp när det gäller deras livsvillkor? Det finns inget som kan vara en tillräckligt bra ursäkt att inte hjälpa ett barn som blir misshandlad!

Föreläsaren berättade också om en tjej som de var tvugna att tvångsomhänderta och betonade verkligen hur tjejen såg ut vid tillfället. Jag kände mig träffad kan jag säga! Hen beskrev tjejen med att hon hade svartfärgat hår och piercingar. det lät precis som att det bara kunde vara fel på flickan. Att utseendet gjorde det så himla uppenbart att hon hade det jobbigt. Föreläsaren avslutade med att berätta om en kille som hade kommit in storgråtandes till hen då hans flickvän hade gjort slut. Hen var "förbannad" på tjejen som hade gjort slut med honom eftersom tjejen agerat som hans känslomässiga stöttpelare. 

 

Jag antar att föreläsningen gav mig ganska mycket ändå med tanke på vad jag själv reagerade på. Jag var dock ganska arg efteråt, med tanke på hur föreläsaren hade uttryckt sig när hen sa vissa saker.