Det här kommer vara en påfrestande vecka för mig känner jag nu. Upp vid halv 6 tre dagar och komma hem tidigast klockan 16. Om jag ska ner på fredagen också så blir det fyra dagar som jag går upp tidigt och kommer hem sent. Annars ska jag upp tidigt i vilket fall och skriva klart på ett av arbetena. Kanske kan jag börja på det andra också, det vore ju skönt. Långa dagar som man sitter framför datorn och försöker mata fram text. Det går inte sova på bussen på morgonen heller, hur trött jag än är. Jag är tröttpigg liksom. Kroppen är pigg men huvudet är trött. Jag får vara glad över att jag är frisk i alla fall för både EA och IH ligger hemma och är sjuka. Det positiva med studiegruppsarbete är att man kan ta med sig riktig mat för då kan jag bestämma själv när jag ska värma den. Det brukar vara hur långa köer som helst till pentryn vid lunchtid, men går man dit 30 minuter tidigare så är det helt öde.

 

Igår kväll och i morse var nog den värsta bussresan hittills. Värmen hade lagt av i bussen så vi fick sitta i 1,5 timme i mellan 5 och 10 grader. Att sitta helt still i den temperaturen var inte roligt och jag led med busschauffören som fick köra hela vägen tillbaka igen med samma buss.

 

Angående rubriken till detta inlägg så hörde jag en farbror prata om vår fina natur här i Dalsland och jag kunde inget annat än att hålla med honom. De låga temperaturerna tillåter frost att bildas på trädkronorna och jag ångrar som vanligt att jag sitter på en buss och inte är ute med min kamera. När jag är färdig med min utbildning ska jag bära med mig kameran ÖVERALLT. Skolmiljön ger ganska många möjligheter till utevistelse året om :D På tal om vackra miljöer så fick jag en liten tanke när jag satt på bussen på vägen hem idag. Varför existerar alla dessa otroligt fula betongbyggnaderna? Vill inte människor ha det fint runt sig? Jag tycker faktiskt inte att det är alls konstigt att folk är deprimerade för storstäder eller städer i allmänhet blir bara fulare och fulare. Tänk att vakna upp och titta ut över en betongdjungel som är helt fruktansvärt grå. Dessa människors vardag måste vara tråkigt gråa. Det är nog därför som jag aldrig skulle kunna bo i stora städer. Faktiskt så trivs jag väldigt bra i den miljö jag är i nu. När jag vaknar upp och tittar ut genom samtliga fönster ser jag en frusen sjö, frostiga träd, en vintrig cykelväg, en kyrkogård fylld av tända ljus och jag ser framför allt stjärnorna. På sommaren kan jag se alla möjliga färger och det enda som egentligen är grått är asfalten, men den försvinner för det mesta bland allt annat som man vill titta på. Ni storstadsbor kan säkert argumentera för storstäder, men ni kan nog aldrig få mig att flytta till era fyrkantiga byggnader och tomma himmel. Det jag lever nu, det är ett lyxliv och då bor jag i en vanlig tvåa på en liten ort i ett landskap som resten av Sverige glömt bort, som tur är ^^ Mer charmiga byggnader och miljöer vill denna nöjda skogsmullen önska till alla Svenskar där ute som är trötta, men inte vet vad det beror på.

Det här kommer vara en påfrestande vecka för mig känner jag nu. Upp vid halv 6 tre dagar och komma hem tidigast klockan 16. Om jag ska ner på fredagen också så blir det fyra dagar som jag går upp tidigt och kommer hem sent. Annars ska jag upp tidigt i vilket fall och skriva klart på ett av arbetena. Kanske kan jag börja på det andra också, det vore ju skönt. Långa dagar som man sitter framför datorn och försöker mata fram text. Det går inte sova på bussen på morgonen heller, hur trött jag än är. Jag är tröttpigg liksom. Kroppen är pigg men huvudet är trött. Jag får vara glad över att jag är frisk i alla fall för både EA och IH ligger hemma och är sjuka. Det positiva med studiegruppsarbete är att man kan ta med sig riktig mat för då kan jag bestämma själv när jag ska värma den. Det brukar vara hur långa köer som helst till pentryn vid lunchtid, men går man dit 30 minuter tidigare så är det helt öde.

 

Igår kväll och i morse var nog den värsta bussresan hittills. Värmen hade lagt av i bussen så vi fick sitta i 1,5 timme i mellan 5 och 10 grader. Att sitta helt still i den temperaturen var inte roligt och jag led med busschauffören som fick köra hela vägen tillbaka igen med samma buss.

 

Angående rubriken till detta inlägg så hörde jag en farbror prata om vår fina natur här i Dalsland och jag kunde inget annat än att hålla med honom. De låga temperaturerna tillåter frost att bildas på trädkronorna och jag ångrar som vanligt att jag sitter på en buss och inte är ute med min kamera. När jag är färdig med min utbildning ska jag bära med mig kameran ÖVERALLT. Skolmiljön ger ganska många möjligheter till utevistelse året om :D På tal om vackra miljöer så fick jag en liten tanke när jag satt på bussen på vägen hem idag. Varför existerar alla dessa otroligt fula betongbyggnaderna? Vill inte människor ha det fint runt sig? Jag tycker faktiskt inte att det är alls konstigt att folk är deprimerade för storstäder eller städer i allmänhet blir bara fulare och fulare. Tänk att vakna upp och titta ut över en betongdjungel som är helt fruktansvärt grå. Dessa människors vardag måste vara tråkigt gråa. Det är nog därför som jag aldrig skulle kunna bo i stora städer. Faktiskt så trivs jag väldigt bra i den miljö jag är i nu. När jag vaknar upp och tittar ut genom samtliga fönster ser jag en frusen sjö, frostiga träd, en vintrig cykelväg, en kyrkogård fylld av tända ljus och jag ser framför allt stjärnorna. På sommaren kan jag se alla möjliga färger och det enda som egentligen är grått är asfalten, men den försvinner för det mesta bland allt annat som man vill titta på. Ni storstadsbor kan säkert argumentera för storstäder, men ni kan nog aldrig få mig att flytta till era fyrkantiga byggnader och tomma himmel. Det jag lever nu, det är ett lyxliv och då bor jag i en vanlig tvåa på en liten ort i ett landskap som resten av Sverige glömt bort, som tur är ^^ Mer charmiga byggnader och miljöer vill denna nöjda skogsmullen önska till alla Svenskar där ute som är trötta, men inte vet vad det beror på.