Åh min lillasyster hittar alltid saker som jag vill ha. Hon har börjat prenumerera på Glossybox och jag blev fruktansvärt sugen på att prova själv, men det är så jäkla mycket pengar för grejer jag kanske inte kommer att använda. Jag har ju smink på mig typ en dag i veckan eftersom jag inte är den som orkar stå och sminka mig i en halvtimme på morgonen. Tråkigt för jag älskar verkligen smink och att sminka mig, men jag hinner liksom inte :P Det är viktigare att jag får i mig frukost och att jag hinner borsta tänderna och då får jag välja bort annat, såvida jag inte går upp ytterligare en halvtimme tidigare.

 

Har du provat Glossybox och vad tyckte du isåfall om det?

På något sätt känns det som att min sorg är stulen. Som om jag inte har rätt att känna sorg. Alla uttrycker den och jag ser er och jag lider med er. Skillnaden på er och mig är att jag inte har möjligheten att uttrycka mig, för det jag minst av allt vill göra är att stjäla eran sorg och göra den till min.

Det finns saker som är lätta att beskriva, det finns saker som går att säga med ord och saker som endast kan beskrivas med bilder. Igår upplevde jag för tredje gången i mitt liv, något som inte går att beskriva alls. Det finns inget i världen som kan beskriva detta rättvist. Jag kan bara berätta vad jag tänker på, när jag tänker på dig. Jag tänker på värme, på all världens färger och jag tänker på kärlek. Vi har inga blodsband, du och jag, men du välkomnade mig ändå med öppna armar den dagen jag träffade dig för första gången. Sedan dess har du alltid känts som en släkting till mig. Du har varit som en mormor även för mig och med din härliga humor kunde du lysa upp en hel värld som annars kunde vara dyster. Det var aldrig dystert när du var nära och det kommer jag sakna. Jag kommer sakna din obeskrivliga kärlek till alla dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. DItt ljus kommer alltid att finnas kvar här, för du har satt dina färger i alla som du hade runt dig. 

 

Mina tankar går till min sambo och alla anhöriga <3 Ni är så otroligt starka!

Idag tog jag tummen ur och anmälde mig till cello-lektioner. Hoppas de har plats så jag får testa att spela ett instrument som jag länge velat spela. Någon expert kommer jag ju inte bli, men att bara kunna spela är ganska häftigt ^^

Om ni fick välja vilket instrument som helst, vad hade ni valt att spela då?

Jag hart huvudvärk och mår allmänt kasst idag. Hade tråkigt och började omedvetet röra upp gamla minnen som svider. Jag behöver liksom inte bli påmind, men syftet var inte att ens röra i gammalt och bortlagt. Det har jag varken lust eller anledning till eftersom jag hade lagt det bakom mig. Kan du inte bara sluta dyka upp? Varför skulle du vara som du var och varför kunde jag inte bara ha sett skiten du släpade efter dig, innan du förstörde för mig med den? Jag gjorde mitt, men jag har så svårt att förlåta dig för att du inte gjorde ditt. Du får mig ändå att ha dåligt samvete trots att det var du som aldrig kunde, aldrig ville och fortfarande inte vill. Känns jobbigt att jag måste älta detta och att jag på något vis känner att jag måste bevisa något för mig själv när det kommer till dig. Vart fan var du när jag behövde dig som mest?!

I måndags påbörjade jag och EA vår C-uppsats och har precis skrivit klart vår forskningsplan. På fredag har vi vårt första seminarium där vi får en chans att se andras forskningsplaner och får feedback på vår egen plan. Jag hoppas att den håller och att vi har tänkt rätt angående teorier och perspektiv. Det är en hel vetenskap att bara sätta sig in i det liksom och både jag och EA vill bara komma igång och klara av detta så vi slipper göra om. imorgon skickar vi in vår plan till vår handledare och de som ingår i vår grupp och jag känner mig supernervös. Visst klarade vi det sist gång, men då verkade ju opponeringen som en slags formativ bedömning och det kommer den inte göra denna gången. Denna gången är det smågrejer som gäller. Typ stavfel och såntdär fult. 

Idag har det varit en jobbig dag och den kommer att vara jobbig fram tills dess att jag skickar in kursens sista inlämning. Är så sjukt nervös över den så det är inte klokt! det känns som om allt är fel och jag hittar hela tiden saker som jag ändrar eller har glömt att skriva med. Blä :( Detta är nog det sämsta arbetet jag har skrivit hittills. Ja jag vet att jag har sagt det förut, men denna gången menar jag allvar! Är superduperglad om jag får G på denna. Förväntar mig absolut inget VG för det tycker jag inte själv att jag förtjänar. BLÄÄÄÄÄÄ! är typ allt jag kan skriva nu. 

 

Måste tillägga en bra sak också. Idag hade vi möte med vår handledare inför vår uppsats. Det gick hur bra som helst och jag känner att vi har lyckats få ihop något riktigt bra, jag och EA. Det kändes som att vi hade fått en härlig handledare som inte bara sitter där och gör allt annat än att handleda. Hon gav oss tips på vad vi borde kolla upp till nästa möte och vart vi kan hitta empiri för vår forskning. Det är dock fortfarande nervöst att det är dags att sätta igång med utbildningens största och svåraste del. 

Jag lyckades ta mig upp idag, trots att jag inte börjar förrän 10:15. Hade tänkt mig att de två extra timmarna jag får på morgonen i skolan kunde gå till att plugga på uppgiften. Något ska jag nog få till i alla fall. Annars är det inte värre än att jag behöver skriva en sida per dag så det känns som att det kommer att gå vägen ändå (säger den som får ångest varje gång en uppgift ska göras). Jag fick inte med mig varken plånbok eller boken som jag håller på och läser så det kommer inte bli något annat än att sitta vid datorn i alla fall så det är åtminstone två mindre saker att bli distraherad av :P

Igår FICK jag mammas Iphone 5 för hon hade fått en ny mobil och hade ingen användning för den gamla längre. Jag är mer än tacksam för att jag slipper lägga ut pengar på såna grejer. Har bara köpt en mobil till fullt pris en enda gång i mitt liv (troligen tack vare att jag växte upp innan mobiltelefoner blev ett måste). Nu gör jag mig av med två av mina äldre mobiler. En HTC wildfire S som mamma ska få pengarna från och en Nokia XpressMusic. Jag har ju ingen användning för dem längre då jag har min Iphone 4 som reservmobil. Bye bye gamla mobiler och hej smartphones! Nu har jag ju varit smartphoneägare i hela två år. Har alltid varit oberoende av nya saker och har aldrig riktigt behövt byta upp mig stup i kvarten. Det jag såg fram emot mest när jag fick en smartphone var inte att kunna ha en massa appar, utan det var för att jag äntligen skulle kunna ta bilder med mobilen som det faktiskt gick att se något på :P Så för att avsluta detta lägger jag upp en bild från Nokian, min första mobil med kamera. 

Då var det dags för en ordentlig pluggvecka. Nu är vi inne på sista veckan och sista uppgiften på denna kurs och sedan är det dags. Dags att skriva C-uppsats. Egentligen skulle jag och EA ha pluggdejt idag, men jag vågade inte köra i detta vädret. Det snöade hela dagen igår och snöar fortfarande. Inte lika mycket som igår, men det ligger en hel del snö på vägarna och jag vill helt enkelt inte råka fastna någonstans på vägen :P Som tur är finns det ju telefon så man kan höra av sig till varandra om det är något. Vi ska skriva en forskningsplan för denna kursen, och vill vi så får vi delvis använda den i uppsatsen. Vi får se hur vi gör :) Jag har ju ingen möjlighet att få tag i en metodbok om kvalitativ forskning så jag ska skriva utifrån en kvantitativ forskning. Det är varken jag eller EA intresserade av i vår uppsats senare så det kommer inte bli att vi använder denna eller hennes fullt ut ändå :)

 

Fick ett litet tråkigt, men ändå lättande meddelande idag också. Tråkigt för att jag faktiskt var intresserad, men lättande för att jag känner att jag inte har eller kommer att ha tid för det. Dumt att lova något eller att visa att jag har tid trots att jag uppenbarligen inte har det. 

 

Usch! Fick nyss världens panik efter att jag startat datorn och den meddelade att det var något fel. Jag har en vana av att förstöra datorer, eller åtminstone att datorer pajar i min närhet. Vet inte vad jag gör för fel eftersom jag aldrig laddar ner och är typ bara inne på facebook och bloggen. I alla fall blev jag hur rädd som helst för att mina foton skulle ha gått förlorade. Startade dock om datorn och den startade upp utan några som helst fel denna gången. Nu sitter jag i alla fall här och kopierar över alla mina foton och sånt till en extern hårddisk. Mina foton, förutom H♥, är det jag värderar högst av allt. Skulle det börja brinna är datorn det enda viktiga, materiella ting jag hade räddat. H♥ kommer såklart först, men datorn står jäkligt högt på listan. Det är inte mycket jag har som inte går att ersätta ovh fotona går ju såklart aldrig att få tillbaka. Jag har ganska många säkerhetskopieringar lite här och var på alla foton jag tagit fram till typ 2011 eller något sånt, men det är ju ändå fyra eller fem år som jag inte har kopierat över till något alls.Förutom fotona finns det ett par saker som inte skulle kunna ersättas, eller ens få tag i längre. En klänning från 50-talet från NK. Den hade jag blivit riktigt ledsen över om den skulle försvinna för mig. 

 

Vad är din käraste ägodel? Vad skulle du låsa in i ett eldsäkert skåp för att skydda?

De senaste gångerna då jag åkt tåg har jag lagt märke till att människor står och trycker så nära dörrarna som möjligt. Om jag råkar stå precis så att dörrarna hamnar framför mig när tåget rullat in på perrongen så har det blivit ännu mer påtagligt att människor ska in först till vilket pris som helst. Helst innan passagerarna som ska av, går av tåget. Idag knödde sig en tjej förbi mig på insidan, så nära tåget att hon drog vänster jackärm mot tågets smutsiga utsida. Så viktigt är det att komma först. Troligen så viktigt att om någon ramlade under tåget så skulle inte många bry sig. Det viktigaste är ju trots allt att man får en plats, gärna med en tom stol bredvid. Mammor med barnvagn försöker komma på tåget, men istället för att hjälpa till att lyfta på vagnen knör sig alla förbi, för att komma före. 

Det märks att vi börjar känna oss hemma här i lägenheten. Mer hemma än vad vi gjorde i Ed. Det kom liksom aldrig upp något på väggarna för att det var liksom ingen idé. Det kändes nästan som att vi ändå inte skulle bo där så länge och då spelade det ingen roll om det var tomt på väggarna. Här i Mellerud har vi dock fått upp både det ena och det andra. Mest tack vare att vi har kunnat utnyttja de hål som redan finns, men det är liksom hemma. Vi är inte rädda för att sätta upp en hylla eller två, hänga upp tavlor, speglar och lampor för att vi ska ingenstans på ett tag. Vi bor här och vi ska bo här. Detta är vårt hem. Nästa gång blir det hus, men det spelar ingen roll, för nästa gång är inte imorgon eller nästa vecka, som det kändes som i vår tidigare lägenhet. Ska ta bilder någon dag så ni får se hur vi har det ^^ Lite grejer ska dock ordnas och vissa grejer ska bort så ni får helt enkelt vänta :D

Ja, som blivande lärare får man höra mycket som jag gärna vill rätta, men en vanlig svensson kanske inte tycker att det är helt OK att bli märkt vid ord. Jag är inte här för att peka finger, MEN nu är det såhär att det svenska språket har vissa regler och en av språkreglerna som finns är hur vi ska använda uttrycken "på grund av" och "tack vare". Tro det eller ej, men dessa två uttryck är inte synonyma och ska inte användas hur som helst. Antingen är det en himla massa människor i min bekantskapskrets som har haft en superdålig svensklärare eller så har människorna varit superdåliga elever. 

 

När ska man då använda dessa uttryck, tänker ni?
Jo det är såhär att när man vill säga att något positivt har hänt för att något eller någon påverkat det till det bättre så vill man ju tacka för det. Då säger man naturligt vis att detta något har hänt "tack vare" något eller någon. För att vara ännu tydligare ger jag här ett exempel:

"Jag hann med bussen tack vare att katten väckte mig i tid. Vilken tur!"

 

Nu börjar ni kanske tänka lite att jaha, om "tack vare" ska sägas när något positivt har hänt så ska kanske "på grund av" sägas när något negativt har hänt? Jepp! Helt rätt säger jag då, MEN! det måste inte vara så. Jag har såklart läst på lite om ämnet, för det måste man ju göra när man ska skriva om saker som detta. "På grund av" var från början tänkt att vara neutralt, men tiderna förändras och "på grund av" låter ju lite negativt. Att det är någons fel att något hänt. Desstuom låter det helt befängt att tacka för något dåligt som hänt så det fick liksom bli ett nytt uttryck som skulle fungera i negativa sammanhang också. Ja, jag ska vara tydlig här också, om ni inte tycker att jag redan varit tydlig. Alltså, "på grund av" säger man när man vill skylla på något. Här är ett exempel:

"Det var på grund av att väckarklockan inte ringde, som jag missade bussen. Vilken otur!"

 

Sådär, nu hoppas jag att ni har lärt er något nytt och att jag slipper undra om ni tycker att det är tråkigt att "löningen kom den 23:e på grund av att den 25:e var på en söndag" eller att ni tycker att det är kul att ni "halkade på en isfläck tack vare att snö täckte isen". 

Idag har jag varit på gymmet för första gången sedan vi flyttade! Kan säga att det var riktigt skönt att komma igång igen. Det fick bli lite axlar och bröst. Nästa gång blir det ben och så fort jag får tillfälle ska jag ta mig en simtur också. Nu får vi se om det blir några bilder så småningom, på utvecklingen, men tanken är ju fortfarande att jag ska träna för att både må bra och komma i form. Nu ska jag inte vara så mesig heller och bara köra! Våga gå dit på egen hand och träna och simma. Ett två tre nu kör vi!

Såhär ser det ut när jag pluggar. Med jämna mellanrum måste jag kasta ner katten från bordet för att hon tar ett bett på boken. Inte helt lätt att plugga i detta hemmet med andra ord och är det inte lunch på boken så är det leksaker vid fötterna. Hon apporterar ju, denna lilla kisse så hon kommer med typ alla leksaker hon har och lägger vid fötterna :P

 

Jaha, vad kan jag mer skriva om idag? Vad hände i helgen? Jo, ännu ett av Januari månads alla födelsedagar. Nu är alla dagar firade för denna månaden, detta året. Bara att bunkra upp pengar till nästa år då :P Nä skämt och sido, det var en himla trevlig dag i lördags och jag fick vara chaffis på kvällen eftersom H♥ ville ta sig ett glas, eller två, eller flera. Gårdagen var lugn som vanligt och vi gjorde mest ingenting. Bara skappade och städade lite smått i lägenheten. Nu kom jag på att jag inte har lagt upp några bilder på lägenheten som möblerad :) Får göra det någon dag. 

För första gången har jag börjat känna mig riktigt obekväm i sociala sammanhang. Inte för att jag är folkskygg eller har svårt att prata med nya människor. Nej, jag blir politiskt obekväm. Jag upplever att människor runt mig har en benägenhet att benämna mig och andra ur politiska perspektiv beroende på den musiksmak man har, det klädval man har gjort eller det man står för. Musik hänger tydligen ihop med politisk ståndpunkt och på något vis gör även klädval och annat det också. Jag har själv aldrig tänkt på det eller ens tänker på det nu, såhär i efterhand. Jag kopplar inte din musiksmak till vänster eller höger, dina kläder till feministisk syn eller dina vardagliga val till vilket parti du röstat på, men så är ju inte alla lika och alla tänker inte på samma sätt. Jag blir dock illa till mods när jag hör att detta spelar så stor roll för vissa människor och att det finns människor som faktiskt kopplar samman mitt liv med politiska partier. Jag röstar på det jag känner för passar min åsikt bäst och därför hör inte jag till något specifikt parti. Jag röstar på det som stämmer bäst ihop med mig vid det tillfället jag röstar. Bara för att jag klär mig på mitt sätt eller lyssnar på viss musik betyder inte det att jag är något specifikt. Jag tycker att det är synd att du tycker att du har rätt att benämna mig som vänsterextremist, socce, trädkramare, manshatare eller högerextremist. Det är tråkigt att ditt synsätt är så snävt och att du inte kan se mig för den jag är. Jag är inte ett parti, jag tillhör inte något specifikt block och du har inte rätt att kalla mig för något för att jag gillar den musiken jag gillar, för att jag är feminist och speciellt inte för att jag inte är som du.