Idag är lilla Clara Bus hela tre månader gammal. Känns helt otroligt! På samma gång som det känns som att hon inte varit här länge alls så känns det som att hon liksom alltid varit här. Tremånaders-dagen firade vi genom att besöka BVC för vägning, mätning och vaccination. Nu väger lilla Bus inte mindre än 5290 gram och är 58 cm lång. Huvudet mättes till 39,3 cm. Nu börjar hon nosa lite på normalkurvorna, men skönt nog följer hon i alla fall sin egen kurva jättebra. Sprutorna gick okej. Kunde verkligen ha varit värre, men usch vad jobbigt det är när man inte kan förklara varför man får sprutorna och varför det gör lite ont. Fick ju ta en tremånaders-bild också ^^

 

Igår var det ju också fars dag. Håkan fick lite sovmorgon och det var meningen att jag och Clara skulle överaska honom medd frukost på sängen. Clara bestämde sig dock för att käka lite själv så Håkan hann upp innan jag hade gjort klart frukosten. Vi for och flängde hela dagen igår, känns det som. Först hade vi blivit bjudna till Håkans pappa för middag. Efter det skulle vi hämta upp min syster för att sedan åka hem till mina föräldrar. Allt utan vinterdäck dessutom! och stackars Håkan fick åka tillbaka till Mellerud igen för vi hade glömt packa ner nappflaska såklart! Vi kom hem runt 20 igår och då hade vi ju rubbat hela Claras sovcykel så hon höll sig vaken till klockan 22 och sov oroligt hela natten. Sedan gjorde hon morgon vid 04:45 typ. Skoj! Bävar inför julafton och juldagen. Kommer bli två riktigt jobbiga dagar för oss, där man ska orka hålla igång två dagar i rad. 

 

Förresten så fick vi till en liten familjebild igår. Tanken var att vi skulle ta en bild på samma ställe som vi tog de sista gravidbilderna, men markägaren hade satt upp elstängsel så vi fick ta ett annat ställe. Såhär blev det:

 

Jag vet inteom det är jag som är tokig eller om det brukar kännas såhär för alla som fött barn. Jag längtar redan till nästa barn, eller rättare sagt till nästa förlossning. Jag vill göra om det igen och jag är fruktansvärt avundsjuk på alla som går runt och bär på en liten nu, som ska få föda. Det är en sån konstig känsla då många (VÄLDIGT många) liksom gått runt och fått mig att tro att det skulle vara det värsta jag någonsin kommer gå igenom. Så blev jag istället lite star struck på något konstigt vis. Jag kan liksom förstå varför man vill ha många barn. Samtidigt kan jag verkligen inte förneka att det också är det svåraste jag gjort. Att föda är ingenting jämfört med det som faktiskt innebär med ett barn. 

 

På grund av mina känslor och längtan efter nästa har jag liksom blivit tvungen att sätta en "vänta-period" för att min kropp ska hinna återhämta sig. Så ni som tror att det när som helst kan komma en till här kan gott få vänta ett tag till. Enligt barnmorskan jag träffade igår, tar det upp till ett år innan alla muskler och hormoner är som de var tidigare och tyvärr finns det ju de som aldrig blir återställda utan får nöja sig med att bara nästan bli återställd och i värsta fall aldrig bli det. Så minst ett år får det bli innan det ens blir tal på att skaffa en till liten marodör. 

 

Skulle vara spännande om fler ville dela med sig om sina känslor efter förlossningen och hur lång tid det tog innan du kunde tänka dig en bebis till.

Igår var jag och lilla Bus på babymassage. Himla skönt att ta sig ut och träffa andra småbarnsföräldrar. Dock var det bara två där, förutom migdå, då det går mycket förkylningar nu. De som var där var i alla fall jättetrevliga och det ska bli superkul att ta sig dit igen nästa vecka. Hoppas Clara tycker bättre om det då, för denna gången hann jag bara massera ett ben innan hon började gallskrika. det visade sig att hon var superdupermegahungrig trots att hon käkade precis innan jag åkte... Hon är ett litet mysterium ibland, den där tösen. Jag fick trösta och mata henne hela resten av massagen. De andra två barnen var jättelugna och bara myste.

 

Fick tips att gå på babysim, men jag känner mig inte riktigt bekväm med att ha på mig bikini ännu. Vet att alla andra har annat för sig än att stirra på mig och egentligen borde jag inte bry mig ens. Jag har ju för tusan kläckt en unge liksom! Ändå kan jag inte skuta känna att det inte är okej att ha en "mammakropp", att man ska tillbaka till sitt gamla jag snabbt som tusan. Jag får se när jag vågar mig i en bikini, eller så borde jag bara göra det. Jag skäms inte direkt och är inte speciellt missnöjd själv så det är helt galet att jag ändå känner mig obekväm. 

 

Ser fram emot återträffen med gruppen jag deltog i innan Clara kom. Spännande att se vad det blev för bebisar. Vi var sex föräldrapar som deltog och tre hade fått reda på att deras små var flickor. Vi fick ju också en flicka, fast vi visste ju inte det då och de andra två föräldrarna kunde inte ta reda på kön. Ska bli skoj att höra om de andras förlossningar också. Fyra av oss var ju trots allt förstagångsföräldrar så jag har ju bara fått höra om de andra tvås tidigare förlossningar.

 

Den 17:e november träffar jag dem så håll utkik efter ett inlägg då om ni vill höra om hur det är att vara med i föräldragrupper.