Mysig helg


Vi har haftt en så mysig helg. I fredags var jag på veckans babymassage. Mysigt som vanligt, men Clara var inte helt nöjd under hela massagen så hon fick sitta upp och greja med leksaker under en stund. När allt var färdigt satt vi föräldrar kvar en liten stund och pratade lite om allt möjligt. Alltid kul när alla liksom inte bara drar så snabbt de kan. Ser fram emot nästa veckas massage. Clara stensomnade efter massagen, vilket inte var konstigt. Hon har så svårt att komma till ro på förmiddagen så hon somnar oftast inte förrän närmare 12 fastän hon varit vaken sedan 07. Då blir hon så gnällig och hängig.
Igår var det julmarknad här i Mellerud. En ganska liten en, men det fanns en massa fina saker. Vi passade på att gå tillsammans med JG, FW, NW, DG och AE. Jag tänkte att jag skulle ha letat efter något till farmor, som gillar hantverk och sånt där. Hittade inget till henne, men till Clara hittade jag tre saker. En napphållare, en dreglis och en sovkompis. Napphållare trodde vi inte att vi skulle behöva, förrän vi upptäckte hur jobbigt det är att ständigt böja sig ner till golvet för att plocka upp nappen. Extra jobbigt när hon tappar nappen utomhus. Superbra grej med andra ord. Dreglisen var så söt så den var jag bara tvungen att köpa och sovkompisen blev jag jätteglad över att hitta. Vi har länge funderat på att köpa en sovorm till spjälsängen då babynestet är lite litet för henne nu. De har dock kostat så mycket så vi har liksom mer varit inne på att kanske sy en. Nu slapp vi det. Den är inte lika lång som en sovorm, men den duger perfekt ändå plus att hon kan ha den längre. Får lägga in foton på grejerna imorgon. Har glömt att ta kort på dem. Den kostade i alla fall 95 kronor och var sydd av en lokal hantverkare. Suveränt tyckte jag! Efter marknaden följde AE och DG med hem för att fixa lite till med garaget. Allt tar så mycket längre tid när man har barn så vi är mest glada över att garaget kommer vara klart innan årets slut.
Idag var vi hemma hos mina föräldrar, som vi brukar vara på söndagar. Tyvärr tummar det på Claras rutiner och hon blir så trött så hon bara gråter störtfloder och somnar en timme innan hennes egentliga läggningstid på grund av att hon somnar i bilen dit och hem. Annars tycker hon att det är kalas att åka iväg och träffa människor. Idag och igår har hon babblat järnet. Bara pratat och pratat, testat nya ljud och sådär. Så himla roligt och hon tycker det är så kul själv också haha.
Har ni börjat handla julklappar än eller brukar ni vara ute i sista minuten?

Fikaträff och bebismys


Nej, jag har inte glömt bort bloggen. Jag har bara haft en liten Clara Bus som inte velat sova så bra på dagen och en massa att göra. Det är himla tur att vi inte haft någon födelsedag att fira denna månaden (alla ligger i januari). Jag hade knappt hunnit med. Hela månaden har varit smockad med aktiviteter och träffar så idag var det riktigt skönt att bara ha en mysig fikastund med EW, som också är föräldraledig. Faktiskt så är det bara fyra dagar mellan våra små. Första gången vi sågs med bebisar utanpå magen var de så små att de inte var speciellt intresserade av varandra, men nu! Ojoj vad det hänt saker! NW var värsta solstrålen medan Clara hade en massa nytt att titta på, plus en bebis. Det kommer bli ännu roligare när de kan sitta upp och greja mer. Ska bli spännande att se hur deras intresse för varandra kommer utvecklas med tiden. De ska ju trots allt träffas lite då och då. Extra kul att det blev så tätt mellan dem. De satt till och med och växlade några ord (ljud) med varandra haha. Så gulligt. De ligger så lika i utvecklingen så det är ju kul att prata om det också då det är så aktuellt för båda två.
Fick lite söta bilder på dem också, men som vanligt hade jag helt fel objektiv för inomhusfoto... så tröttsamt att jag inte lär mig någon gång. Det gick ju okej ändå, men lite fel fokus ibland.

Det blev lite mycket för Clara till slut haha. Hon har knappt sovit en blund idag så hon var inte på sitt allra bästa humör, men nu ligger hon äntligen nerbäddad i sin säng. Känns som att NW inspirerade henne lite också för när hon fått sig en kort lur i bilen på vägen hem var hon sprudlande glad och babblade på mer än någonsin. Hon behöver nog en babbelkompis som pratar samma språk som henne hihi.
Ser fram emot nästa gång vi ses!

Återträff i föräldragruppen


Igår var det återträff på den föräldragrupp vi gick i under graviditeten. Jag har varit så nyfiken på hur vad det blev för bebisar av alla magar. Vi var ju sex föräldrapar och av dessa sex hade tre par tagit reda på kön, två hade inte kunnat se och så vi då som inte ville veta. Det blev en himla massa flickor. Trodde ju att vi skulle få en pojk, men det blev en liten Clara. Annars verkar det som att det bara blev en pojk i gruppen. Lite snedfördelat. Det var också bara vi som fick för tidigt. Lite roligt på ett vis då det blev flera barn som föddes runt Claras datum. Det var också bara vi som fått åka till annat sjukhus. Fick höra attt det var extra många som blivit skickade från NÄL i år, jämfört med tidigare år. Typiskt att det skulle bli vi då. Framför allt när det var typ bara det som jag oroat mig för under graviditeten. Nästa gång hinner vi nog inte fram om vi blir skickade dit.
Åter till träffen. Det var himla kul att träffa alla igen! Man har ju sett några under sommarens gång. Det var så intressant att höra om de andras förlossningar och hur olika det kan vara trots att vi alla går igenom samma sak. Så himla sönt också att kunna prata av sig om saker som hänt och händer, om hur bebisarna är och få lite tips från andra. Fick ännu en gång tips om babysim så jag måste verkligen ringa på måndag och höra hur det är med deltagandet och vad som gäller.
Någon som haft sitt barn på babysim? Är det så bra och kul som andra får det att låta? Har ju bara hört bra om det.

Cykelolyckan


Nu är det snart 2 år sedan som jag var med om en cykelolycka påväg till jobbet. Den resulterade i spricka på knäskålen och två muskler som inte fungerade på grund av den hårda smällen. Jag vet fortfarande inte hur det gick med killen jag krockade med, men han hade i alla fall hjälm och lämnade platsen utan att halta. Han verkade inte våga lämna mobilnummer eller något så jag kunde inte ens höra av mig. Verkade som att han upplevde att det var hans fel att vi krockade, men det var nog lite bådas fel. Mitt för att luvan skymde sikten och hans för att han cyklade på fel sida av cykelbanan.
Min cykel blev kvaddad och jag insåg för ett par dagar sedan att jag inte har cyklat sedan olyckan inträffade. Jag är fortfarande inte helt bra i knät, vilket märks nu när jag bär runt på Clara mycket om dagarna. Kylan gör nog sitt också, men till och från har jag sån värk i knät att jag inte vet vad jag ska göra. Jag borde nog ha sökt hjälp tidigare än vad jag gjorde och jag borde nog ha sökt till Bäckefors för att få röntga. Läste runt lite om knäskador och beroende på hur sprickan såg ut, var det olika behandling. Jag väntade en vecka innan jag ens ringde till vårdcentralen och fick vänta ytterligare en vecka innan jag fick en tid. Då kunde jag gå relativt normalt, men hade svårt att sträcka ut benet och upplevde att benet liksom vek sig under mig ibland. När jag gick i trappor kändes det verkligen som att något var riktigt fel. Typ som att knäskålen skulle trilla isär på något vis. Dum som jag var haltade jag hem med cykeln och tog sedan bilen till jobbet. Jag vågade inte ens titta på hur knät såg ut för jag var säker på att något skulle vara galet. Det såg dock inte så farligt ut, så jag antar att jag trodde att jag bara slagit mig hårt. Sedan på eftermiddagen, när jag slutat fick Håkan gå till mitt jobb för att hämta mig, för jag kunde inte ta mig in i bilen. Framförallt inte böja på benet. Jag har alltid haft lite svårt för att söka läkarhjälp. Känns som att jag liksom stör med mina ickeproblem. Denna gången fick jag en blick från sjukgymnasten som sa "är du helt dum i huvet! du borde har ringt direkt! envisa människa".


Tänk vilken tur jag ändå hade! musklerna är ju tillbaka och fungerar som de ska igen och huvudet klarade sig trots att jag inte bar hjälm. På något vis lyckades jag inte slå i huvudet.

Pink Floyd på cello


För ungefär ett år sedan fick jag frågan om jag ville vara med och spela cello på en Pink Floyd-konsert. Tackade såklart ja, efter en massa övertalning från min syster och JN. Hade aldrig vågat spela annars och de var ju med också fast på viola. Det var riktigt häftigt och maffigt måste jag säga och det drog en enorm publik. För ett par dagar sedan fick jag ett mail från en av dem som höll i det hela. Där var frågan igen, om jag vill vara med och spela. Ja, ja, JA! det vill jag, men kommer jag att klara det? Nu är ju min övningstid enormt begränsad, men det var så fruktansvärt häftigt att vara med att jag bara vill skrika JAAAAA! haha. Risken finns dock att jag kanske blir ensam på cello. Det verkar som att den andra tjejen på cello har helt slutat att spela sedan hon tog studenten. Jag kommer inte klara att vara ensam på cello. Det blir för läskigt. Tyckte det var jobbigt nog att spela inför publik. Jag vill ju helst inte synas, eller höras för den delen. Tycker inte att jag är tillräkligt bra för det än så det känns bara jobbigt, även om jag bara blir en i mängden. Måste sätta mig ner och testa låtarna igen. De flesta kan jag ju faktiskt, men det var ett par som jag fick egna, enklare noter till på grund av att de var så sjukt avancerade.
Såhär såg det ut förra året när vi spelade.:


Genustänket







När Clara började växa ur storlek 50 passade jag på att köpa lite kläder i storlek 56. Vi har alltid varit helt säkra på att vi vill uppfostra våra barn med genustänk. Eftersom vi inte ville ta reda på kön blev det mycket neutralt. Upptäckte att det är ganska svårt faktiskt, att försöka vara neutral. Det mesta går antingen i blått eller rosa. Upplever dock att färgerna varierar mer på "pojkkläder" än på "flickkläder" och det syns klart och tydligt vart gränsen går i butikerna. Newbie på Kappahl upplever jag som de mest neutrala, men samtidigt finns det en tydlig gräns bland kläderna när man går och titttar. När Clara väl kom fick vi en massa fina presenter av nära och kära, men till min fasa valde alla, förutom en, att köpa rosa saker. Min mamma hade sparat en massa från när jag och mina syskon var bebisar och där var det mest rosa som var kvar också. Höll på att krevera när jag förstod att Clara nog alltid kommer att få typiska flickkläder av andra. Jag och Håkan har undivkit rosa så mycket det går. Som ni ser på bilderna ovan är det inte något rosa alls. Möjligen någon liten detalj. Men! och det är ett stort men, kom jag på att genustänk inte egentligen innebär att man ska undvika vissa saker. Alltså att tänka att barnet inte ska ha vissa färger eller plagg bara för att det är en flicka eller en pojke liksom. Vad har jag för genustänk om jag utesluter vissa saker och vad lär jag mitt barn då? Jag vill ju lära mitt barn att hen får ha vilka kläder den vill, vilka leksaker den tycker är kul och så småning om vilket jobb den vill kämpa för. Då är det ju heltokigt om barnet inte får uppleva allt som en människa möjligen kan uppleva. Hittills har Clara burit långt fler kläder som antingen är neutrala eller åt det pojkigare hållet, än rosa och "flickiga". Hennes rum innehåller inget rosa alls för jag har varit så upptagen med att inte ha det flickigt, att jag glömt bort att jag ju vill att hon ska uppleva hela färgcirkeln. Det sänder ju också ett budskap liksom.
Förresten måste jag spy lite galla över klänningar! Hur otympliga som helst och sitter inte på plats. Fattar inte varför det ens finns klänningar för riktigt små bebisar. Jag har knappt använt det på Clara på grund av att de aldrig sitter på plats. Så fort hon kör lite bengympa i babysittern eller i babygymmet så sitter klänningen uppe i armhålorna. Samma sak om man bär på henne. Det är liksom vara-still-kläder, men vilket barn är så still?
Hur tänker ni eller har ni tänkt när det kommer till babiskläder?

Tre månader


Idag är lilla Clara Bus hela tre månader gammal. Känns helt otroligt! På samma gång som det känns som att hon inte varit här länge alls så känns det som att hon liksom alltid varit här. Tremånaders-dagen firade vi genom att besöka BVC för vägning, mätning och vaccination. Nu väger lilla Bus inte mindre än 5290 gram och är 58 cm lång. Huvudet mättes till 39,3 cm. Nu börjar hon nosa lite på normalkurvorna, men skönt nog följer hon i alla fall sin egen kurva jättebra. Sprutorna gick okej. Kunde verkligen ha varit värre, men usch vad jobbigt det är när man inte kan förklara varför man får sprutorna och varför det gör lite ont. Fick ju ta en tremånaders-bild också ^^


Förresten så fick vi till en liten familjebild igår. Tanken var att vi skulle ta en bild på samma ställe som vi tog de sista gravidbilderna, men markägaren hade satt upp elstängsel så vi fick ta ett annat ställe. Såhär blev det:

Förutom att Håkan var sämst på att gömma fjärrkontrollen så är jag ganska nöjd ändå. Det blir nog dock att göra om så småningom, så att vi kan få en ännu bättre bild.

Längtan till nästa barn


Jag vet inteom det är jag som är tokig eller om det brukar kännas såhär för alla som fött barn. Jag längtar redan till nästa barn, eller rättare sagt till nästa förlossning. Jag vill göra om det igen och jag är fruktansvärt avundsjuk på alla som går runt och bär på en liten nu, som ska få föda. Det är en sån konstig känsla då många (VÄLDIGT många) liksom gått runt och fått mig att tro att det skulle vara det värsta jag någonsin kommer gå igenom. Så blev jag istället lite star struck på något konstigt vis. Jag kan liksom förstå varför man vill ha många barn. Samtidigt kan jag verkligen inte förneka att det också är det svåraste jag gjort. Att föda är ingenting jämfört med det som faktiskt innebär med ett barn.
På grund av mina känslor och längtan efter nästa har jag liksom blivit tvungen att sätta en "vänta-period" för att min kropp ska hinna återhämta sig. Så ni som tror att det när som helst kan komma en till här kan gott få vänta ett tag till. Enligt barnmorskan jag träffade igår, tar det upp till ett år innan alla muskler och hormoner är som de var tidigare och tyvärr finns det ju de som aldrig blir återställda utan får nöja sig med att bara nästan bli återställd och i värsta fall aldrig bli det. Så minst ett år får det bli innan det ens blir tal på att skaffa en till liten marodör.
Skulle vara spännande om fler ville dela med sig om sina känslor efter förlossningen och hur lång tid det tog innan du kunde tänka dig en bebis till.

wish haul


Okej! då var det dags för en till wish haul.


Det är ett tag sedan jag köpte dessa, men i detta fallet är det nog bättre att skriva om produkterna i efterhand än direkt efter man fått dem. Dessa klockor är några av de första saker jag köpte på wish. De kostade nio kronor sstyck och då tänkte jag liksom "what the heck, jag kan lika gärna testa". Som allt med wish betalar du en fraktavgift för varje grej du köper, även om du köper flera saker från samma företag. Sammanlagt tror jag klockorna kostade 38 kronor tillsammans, inklusive frakten, och på det stora hela är jag faktiskt nöjd. De landade i brevlådan hela och de fungerade utan problem. Tardis-klockan tappade jag ett par dagar efter så glaset är sprucket numera. Kvaliteten är inte bäst, precis som det brukar vara när man köper skamligt billiga grejer, men jag är ganska förvånad över hur fina de ändå är. Tardis-klockan var jag dock lite missnöjd över att printet inte var lika fint som på produktbilden, men det är inget som jag stör mig på något nämnvärt mycket. De tickar ännu, men har behövt justeras lite i tid. De tickar nog inte exakt så man får se till att dubbelkolla med ett digitalt ur emellanåt.
Det roliga är att jag fått en massa fina kommentarer om månklockan. Många har varit förvånade när de fått reda på vad de kostade och vart jag köpt dem ifrån. Efter dessa köp sparade jag en massa fina klockor som jag ville ha i framtiden, men än så länge har det bara blivit dessa. Under sommaren undvek jag att bära smycken då jag inte ville ha några fula märken efter sommarsol. Nu ska jag nog börja använda dem igen. Så himla praktiskt när man har småbarn och inte har mobilen i näven konstant, men behöver veta hur mycket klockan är.

Babymassage


Igår var jag och lilla Bus på babymassage. Himla skönt att ta sig ut och träffa andra småbarnsföräldrar. Dock var det bara två där, förutom migdå, då det går mycket förkylningar nu. De som var där var i alla fall jättetrevliga och det ska bli superkul att ta sig dit igen nästa vecka. Hoppas Clara tycker bättre om det då, för denna gången hann jag bara massera ett ben innan hon började gallskrika. det visade sig att hon var superdupermegahungrig trots att hon käkade precis innan jag åkte... Hon är ett litet mysterium ibland, den där tösen. Jag fick trösta och mata henne hela resten av massagen. De andra två barnen var jättelugna och bara myste.
Fick tips att gå på babysim, men jag känner mig inte riktigt bekväm med att ha på mig bikini ännu. Vet att alla andra har annat för sig än att stirra på mig och egentligen borde jag inte bry mig ens. Jag har ju för tusan kläckt en unge liksom! Ändå kan jag inte skuta känna att det inte är okej att ha en "mammakropp", att man ska tillbaka till sitt gamla jag snabbt som tusan. Jag får se när jag vågar mig i en bikini, eller så borde jag bara göra det. Jag skäms inte direkt och är inte speciellt missnöjd själv så det är helt galet att jag ändå känner mig obekväm.
Ser fram emot återträffen med gruppen jag deltog i innan Clara kom. Spännande att se vad det blev för bebisar. Vi var sex föräldrapar som deltog och tre hade fått reda på att deras små var flickor. Vi fick ju också en flicka, fast vi visste ju inte det då och de andra två föräldrarna kunde inte ta reda på kön. Ska bli skoj att höra om de andras förlossningar också. Fyra av oss var ju trots allt förstagångsföräldrar så jag har ju bara fått höra om de andra tvås tidigare förlossningar.
Den 17:e november träffar jag dem så håll utkik efter ett inlägg då om ni vill höra om hur det är att vara med i föräldragrupper.

Det var inte igår


Det känns som att det är gansa ofta som denna rubriken används, eller behöver användas. Jag skulle verkligen vilja blogga oftare, men tiden finns liksom inte. Samtidigt är det mycket lättare att skriva på datorn än mobilen och datorn sitter jag inte så ofta vid. Tidigare har det inte funnits någon bra plats för mig att ha datorn då skrivbordet i vårt kontor inte varit stort nog för både min och H:s (äh! alla vet att han heter Håkan) dator. Nu har vi dock köpt ett nytt skrivbord som är hela två meter långt. Han får plats med sin dator och jag får plats med min, plus lite till. Perfekt! På tal om datorer behöver jag verkligen en ny nu! Min är 6 år gammal och just nu duger den till inget annat är att skriva på. Det tar evigheter innan den startas upp och sedan tar det evigheter innan man kan göra något på den. För mycket som segar ner allt antar jag. dessutom är det något glapp i vissa tangenter för ibland blir det några för många bokstäver och ibland några för få. S och D framförallt samt att 2 och får man trycka lite extra på för att de ens ska dyka upp på skärmen. Just nu är prio dock att överföra alla foton och sånt där till min externa hårddisk. Vill inte förlora några foton och filmer liksom.
För er som läser min blogg så är jag förundrad över hur ni orkar hänga kvar här då jag nästan aldrig uppdaterar. Jag vill kunna lova en förbättring, men jag kan inte göra det. Mitt liv handlar för det mesta om lilla Clara Bus och som en tidigare ickeförälder kan jag förstå att det inte alltid är så kul att läsa om andras ungar hela tiden. Min Instagram och Facebook är redan fullsmockade med bilder och filmer på henne och mindre kommer det väl inte bli. Ska försöka lägga in lite annat emellanåt, som till exempel wish hauls. Har ju köpt en massa grejer så det kan ju vara kul att dela med sig av det (fick hem en grej senast idag). Jag får väl helt enkelt få tummarna ur och passa på när lilla Bus sover, som hon gör nu. Jag kan ju skriva lite om det vi gör i huset, bygger om och renoverar. Det görs ju grejer här hela tiden nämligen. Garagetaket har vi rustat upp till exempel och Claras rum är ju renoverat. Ni får gärna dela med er av vad ni tycker om att läsa, men jag antar att ni som fortfarande hänger kvar här är nöjda med det som redan skrivs. Nu blir det en kopp kaffe! Hej svejs!

